Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemresa, men dessutom fick jag lägligt nog dagen innan reda på att jag inte hade fått jobbet i Abingdon utanför Oxford. Rekryteringsdamen gav mig feedback via telefon, och sa att jag hade gjort bra ifrån mig på intervjun, gjort ett bra intryck, men också att jag hade svarat kortfattat på ett par av frågorna. Det stämmer, det var ett par tillfällen då jag inte visste riktigt vad jag skulle svara.

Således gick tjänsten till någon annan. Det kändes surt att få beskedet då, och det var synd att man inte fick chansen att vara kvar. Samtidigt känns det bra att man åtminstone åkte till London och gjorde ett riktigt försök, då kan man ju inte ångra att man inte gjorde just det. Dessutom är det ju svårt i dessa dagar att få ett arbete överhuvudtaget, och i London är situationen sannerligen inte annorlunda. Jag kom dock så nära man kan komma, och bara att komma till en intervju är inte lätt. Jag pratade med Stefan, en kompis i London; han sa att han varit på 10 intervjuer innan han fick ett jobb. Själva processen, med ansökan och intervju och så vidare, är mycket mer invecklad och formell i England än i Sverige.

Det var emellertid rätt skönt att komma hem också. Även om det förstås inte händer lika mycket skoj som i London är det samtidigt skönt att ta det lite lugnare och befinna sig i sitt eget rum, fritt från andra stofiler. Det har dock varit några rejäla fester i glada tokars lag sedan jag kom hem, samt ett par lokala konserter – Electric Boys och Aeon – så tro inte att jag har varit speciellt lugn, tvärtom...

När det nu gått två månader känns det sålunda helt okej att ha lämnat London. Vad gäller yrkeslivet så sökte jag tidigare en massa jobb i Stockholm; jag kände till en början att jag ville ha fortsatt tillgång till konserter och andra nöjen, och dessutom finns det ju fler jobb att söka i huvudstaden. Jag sökte dock också ett jobb på administrativa avdelningen på gatukontoret här i Kramfors, och var på en intervju där. Jag väntar fortfarande på svar därifrån, och jag hoppas verkligen att jag får det. Det skulle vara väldigt skönt att få ett fast jobb, och perfekt att få ett jobb inom kommunen, det får ju betraktas som ett rätt säkert jobb ändå. En lägenhet längtar jag också efter, det var ett tag sen (bor nu hos farsan i pojkrummet, det funkar bra det också).

Dessutom känner jag mig nu nöjd med att bo kvar i Kramfors. Jag har ju flängt runt hit och dit under tre år nästan, och det skulle faktiskt vara härligt att slå sig till ro lite i hemorten, som man faktiskt alltid har ett band till som inte försvinner trots att man är ute och reser – åtminstone gäller detta mig. Sedan är det ju så att det alltid går att bege sig ut på en tripp emellanåt om man känner för det (och planerar och sparar stålar). Till London kommer jag till exempel att återvända till kontinuerligt, var än jag bor. Faktum är att jag ska resa dit imorgon, vilket också gav en anledning till att skriva ett inlägg i bloggen för att komma i fas så att säga.

Anledningen till resan är egentligen att jag ska hämta lite saker, mest kläder, som jag lämnade kvar sist hos en kompis, men när jag ändå skulle över så såg jag naturligtvis till att tajma in det hela med ett par konserter. Så här ser konsertschemat ut: Machine Head på torsdag; Fear Factory på fredag; Europe på lördag. Där lyckades jag väldigt bra måste jag säga. Jag ska även träffa lite kompisar, och ägna mig åt allmän rekreation; föreligger viss chans att ett antal pints kommer att färdas nedför strupen på diverse pubar.

Jag siktar på att återkomma om någon vecka eller så med en liten redogörelse av resan. Jag hade egentligen funderat på att lägga ner den här bloggen, men då jag kommer att besöka London och England ibland så kan det ju vara kul att dokumentera detta. För min egen del kan det vara kul att titta tillbaka på vad man har haft för sig i världsmetropolen. Jag har gjort det nån enstaka gång tidigare och då bland annat slagits av vad jag faktiskt varit med om; som alla grymma konserter till exempel. Nu ska jag titta igenom så jag har alla handlingar och nödvändigheter med mig. Barmen, prepare the pints!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...

När man bor på vandrarhem träffar man ju på en massa människor. Jag har lärt känna många trevliga personer, många med samma syfte som mig, det vill säga att hitta ett jobb. Ofrånkomligt är även att det bland alla som kommer och går dyker upp lite udd...