Inatt blev det inte mycket till sömn. Blev dels sent i natt men sen vaknade jag rätt tidigt då folk i rummet började packa och väsnas med sina grejer. Lite irriterande men det får man räkna med. Avskildhet är nåt som är svårt att få när man bor på vandrarhem. Det blir också påtagligt som nyss då jag efter den simpla frukosten – dock fyller den ju sitt syfte – kände att det var bäst att uppsöka en toalett. Efter att ha gått mellan våningarna bara för att finna att det var folk överallt så gick jag helt sonika ner till ”the chill out room” där jag i lugn och ro kunde braka lösJ

Jag har nyss också checkat ut för att byta rum igen. Detta har jag fått gjort ett antal gånger; när jag bokade allt var inte samma rum tillgängligt för hela perioden. Lite drygt att behöva göra detta och bära resväskan upp och ner. Tvätta måste jag också göra då jag har använt hela min arsenal av kalsipper. Jag tänkte att jag ska gå till mitt gamla studentboende på Devonport House och använda tvättmaskinen där; bara att ringa Dan, min gamla flatmate som bor kvar, så öppnar han åt mig. Tiden rann dock iväg igår eftersom jag for in till city på eftermiddan, men på vägen hem köpte jag ett tvåpack kalsonger på Asda så man klarar sig i helgen.

Trots såna här små irritationsmoment i vardagen så trivs jag fint här på St Christopher´s Inn. Kul är att man träffar mycket folk. De som jobbar på puben bor också på vandrarhemmet – som jag kanske skrivit tidigare är vandrarhemmet beläget i samma byggnad – och de är trevliga typer. Rainer, kanadensaren, har dock flyttat ut eftersom han hittade ett lägenhetsrum nära marknaden - han kommer hit varje år och säljer hattar av pläd (heter det så på svenska? - ett slags tyg i alla fall) som han tillverkar själv. De senaste dagarna har jag lärt känna Charlie, en fransman som liksom jag letar jobb. Det är för övrigt flera som bor här som gör det så man är knappast ensam.

En annan jag är hängt med lite är Peter, en engelsman som dundrade in här för några dar sen. Han är en halvtokig, rolig figur som dricker öl med en imponerande intensitet. Igår kom han ner till frukosten barfota och i endast t-shirt och kalsonger, rejält bakis. Han är dock ingen som bryr sig överhuvudtaget utan han går fram som ångvält. En stor jävel är det också; faktum är att han påminner mycket om Håkan Tjernberg, för de Kramforsbor som läser detta. En annan trevlig prick är Adam, en irländare med smak för öl och rock n´ roll – egenskaper som vi alla vet utmärker en alldeles förträfflig människa.

I torsdags tog jag, Peter, Charlie i sällskap med annat folk några pints här i baren innan vi såg la märke till en intressant följe av damer som var på väg bortåt gatan. Vi följde sålunda efter till ett ställe som heter North Pole. När jag kom in kändes det som att jag hade varit där förut, förmodligen då under liknande, rusfyllda omständigheter. Det var fullproppat med yngre besökare, och man kände sig väl inte alldeles hemma i discodunket men det var kul ändå. Jag stöp i säng vid 2, men jag ångrade dagen efter att jag inte höll ut längre. Peter berättade under nämnda frukost att han gått för att leta cigaretter på hotellet som ligger alldeles bredvid St Cristophers´s; där hade han suttit och festat med ett gäng engelsmän till klockan 6. Det visade sig att det var bandet Muse han suttit med; dessa – englands största band för tillfället – spelade   i Greenwich torsdag och fredag. Där gick man miste om nånting, men rent oflyt helt enkelt.

Igår blev det också öldrickande. Eftersom det var fredag var det riktigt bra drag, fullt ös i puben. Det kan gå lite vilt till ibland: det är en rejäl volym både på musik och besökare, nåt gruff då och då (mellan två brudar igår, underhållande) och det är väl därför det igår var inte mindre än fem vakter på plats på denna lilla pub. Droger ser man också här och där, rätt vanligt det i London. Det är dock inget för mig, jag håller mig till ölen.

Man är lite sugen på att beställa en pint, men jag väntar till eftermiddan. Är lite halvbakis men piggnar nog till när jag går ut i solen; ska snart bege mig till Kensington för att gå på en skivmässa som tydligen ska vara en den största i England. Jag borde inte köpa så mycket pga brist på utrymme, men sån självkännedom har jag att jag vet att jag kommer att komma hem med åtminstone några objekt. Blir i alla fall intressant bara att besöka mässan, längesen jag var på en sådan också, en av mina favorittillställningar. Efter besöket där letar jag rätt på nån charmig pub där jag ser England-Brasilien, efter det drar jag till Hammersmith för att se Deep Purple, och när jag kommer hem till Greenwich går jag till Orhan, som har inflyttningsfest (house warming party säger dom här, en fyndig benämning). Synnerligen upplagt för en gemytlig lördag!

Nedan är setlistorna till förra helgens konserter, om någon finner sånt intressant. En rolig grej som jag kom på i efterhand är att strömmen gick när Y & T drog av Meanstreak; bandet spelade dock vidare med glatt humör, publiken skötte sången och stort jubel när strömmen återkom. Ett briljant moment under denna fenomenala spelning.

MAGNUM

Cry To Yourself, Take Me To The Edge, Brand New Morning, The Moon King, When We Were Younger, No One Knows His Name, Dragons Are Real, A Face In The Crowd, We All Run, Les Morts Dansant, All My Bridges, All England’s Eyes, Vigilante. Extranummer: Don’t Wake The Lion, Kingdom Of Madness

Y & T

Open Fire, Don’t Wanna Lose, Hang ‘Em High, Don’t Be Afraid Of The Dark, Meanstreak, Dirty Girl, I Surrender, Hurricane, I Believe In You, Eyes Of A Stranger, Midnight In Tokyo, Contagious, Summertime Girls (w/guest Ron Keel), Blues Instrumental, Black Tiger, Squeeze (including drum solo), Hell Or High Water, Forever. Extranummer: Barroom Boogie, Rescue Me.

SAXON

Battalions Of Steel, Heavy Metal Thunder, Dogs Of War, Hellcat, Dallas 1PM, Are We Travellers In Time, Broken Heroes, Motorcycle Man, The Power & The Glory, Medley: Solid Ball Of Rock/Back On The Streets, Iron Wheels, Lionheart, And The Bands Played On, Ride Like The Wind, Wheels Of Steel. Extranummer: Live To Rock, 747 (Strangers In The Night), Crusader, Princess Of The Night

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...