Puh, nu känns det jävligt bra. Alla kursuppgifter inlämnade och ett förestående lov. Blev till att jobba ända in i det sista - lämnade in Migrationuppsatsen för ett par timmar sen. Skönast var nog ändå igår när man fick den jävla tyskapresentationen ur världen. De sista två veckorna har varit jävligt hektiska skolmässigt, ibland funderade man om det skulle gå vägen, men det gör det ju alltid med lite planering och effektivitet. Jag har ju även svårt för att göra klart saker i förtid, så då blir det som det blir.

Något som bidragit till det pressande schemat är ju dock även att man sprungit runt på diverse evenemang här och där. Igår befann jag mig på klassisk hårdrocksmark: jag, Claudio och Pey såg Thin Lizzy på Hammersmith Apollo. Jag tycker ju egentligen att Thin Lizzy - åtminstone under det namnet - utan Phil Lynott är ett beklagligt fenomen, men bortser jag från detta dilemma och ser till konserten musikaliskt och underhållningsmässigt, så var det en mycket gemytlig tillställning. Lynott hade nog varit nöjd om han sett hur mycket hans fantastiska musik uppskattades i arenan. När Cowboy Song (en av mina absoluta favoritlåtar överhuvudtaget) och The Boys are Back in Town spelades efter varann var det gåshud. Setlistan var baserad på superklassikern Live and Dangerous som firar 20-årsjubileum nästa år, men även ett par andra örhängen fick plats. Cold Sweat och avslutande Black Rose var andra höjdpunkter. Framförandet var givetvis klanderfritt med tanke på vilka lirare som ingår i bandet. Tommy Aldridge var otrolig bakom trummorna som vanligt.

Var också kul att se Hammersmiths tjusiga innandöme. Det liknar en biograf med endast sittplatser, men alla stod förstås ändå. Snett bakom mig satt/stod för övrigt Adrian Smith, Iron Maidens gitarrist. Såg honom i baren på övervåningen först, han minglade runt bland allt "vanligt" folk med öl i hand:)

Nä nu måste jag snart bege mig till tunnelbanan för färd mot Heathrow, misstänker att det är kaosartat med folk ikväll....

Nu har jag nyss varit nere i tvättstugan för femte gången, upptaget igen. Det finns makabert nog bara två maskiner på sisådär 100 personer så det kan vara svårt att få tillgång till dem ibland. Ett tvättschema är det ingen som lyckats uppfinna här. Det är en del såna här småsaker som testar tålamodet ibland...

Igår for jag till norra London och såg Tottenham-Manchester City. Min plats var belägen på långsidan i mitten av ena planhalvan, ca 10 meter från gräsmattan. Det var en pelare som skymde en del av sikten men då fick man justera skallen i sidled helt enkelt. Vädret var inte alltför mysigt med vind och regn dock. White Hart Lane ligger för övrigt i ett uppenbarligen fattigt område med slitna fastigheter. En annan grej: när det annonserades att Arsenal förlorat blev det jubel minsann:)

City var väl så bra som Tottenham spelmässigt, men med Darius Vassell som sett sina bästa år på topp hade man ingen udd framåt. Jävligt typiskt att Elano var skadad förresten, honom hade jag velat se i aktion. Spurs ledningsmål kom till efter vad som såg ut att vara såväl hands som offside. I andra halvlek kvitterade inhopparen Bianchi på en snygg hörna, men en annan inhoppare, Jermain Defoe avgjorde för Tottenham. Segern firades rejält både på planen och läktarna, det märktes att detta var tre viktiga poäng för att kunna klättra i tabellen.

Och nu fick man ju se ett par inblandade svenskar också. Andreas Isaksson skötte sig bra i målet. Svennis och Hasse Backe såg jag bara på håll:)

Ikväll gör Led Zeppelin sitt återföreningsgig på O2 Arena som ligger inte långt härifrån. Tänkte först fara dit bara för skojs skull - känner en kille som fått tag på biljett förresten, genom kontakter, han har minst sagt varit förväntansfull - men måste fortsätta med Migration-uppsatsen. Bara att jobba på som fan nu de sista dagarna innan man får komma hem och slappna av ett tag.

Imorgon ska vi ha en slags julmiddag här i korridoren, kul förstås, men Liverpool har ju sin måstematch i Marseille samma tid, vilken jag förstås vill se. Knepigt värre.....

Som så ofta har klockat dragit iväg nåt alldeles oerhört när man skriver ett inlägg här. Jag har väldigt mycket skolarbete för tillfället, det är flera grejor som ska lämnas in nästa vecka. Med lite planering ska det väl gå, men man känner stress nu. Har nu faktiskt börjat känna längtan efter att komma hem och få en paus - så mycket vila blir det dock inte, ska jobba på posten och kommunen plus att det lär bli ett antal fester också... Men ska helt klart bli kul att träffa alla, fill up the drinks!

Som jag skrev nån gång tidigare så gör jag emellertid mitt bästa för att varva skolarbetet med nöjesutflykter. Det har ju blivit ett antal konserter och fotbollsmatcher så här långt, utbudet häröver är ju minst sagt omfattande.

I onsdags såg jag Paradise Lost på Carling Academy i Islington. Efter de mediokra italienarna i Novembre klev till sist mina favoriter från nordengland upp på scenen, med muntergöken Nick Holmes (han ser alltid sur ut, men har faktiskt skön, torr humor, vilket han ger prov på ikväll) i spetsen. PL har ju både låtmässigt och stilmässigt (såväl Holmes som Greg Mackintosh har sparat ut manarna igen) tagit ett steg tillbaka mot sina metalrötter. Tyvärr hörs knappt Aaron Aedys kompgitarr, vilket förtar det annars blytunga soundet när Mackintosh lirar slingor eller solon. Märkligt att detta inte åtgärdades, men med ett så grymt starkt låtmaterial som denna kvintett förfogar över kan det förstås inte bli annat än en trivsam kväll trots denna olägenhet. Överraskande nog spelas även gamla örhängen som dunderlåten As I Die samt Gothic, minsann. Höjdpunkten var dock titelspåret från senaste kanonplattan - Requiem. Tunga riff som man säger...

På söndag kan man med lite tur alternativt otur se min nuna i tv-rutan. Då sitter jag nämligen på White Hart Lane för att se mötet mellan de legendariska Kramforspostiljonerna Kenta och Bengans respektive favoritlag: Tottenham och Manchester City:) Svennis kan nog sy ihop nån plan för att få med sig ett bra resultat, Tottenhams försvar har knappast varit stabilt på sistone. Bör bli en välspelad match i alla fall så det ska bli riktigt skoj.

På lördag eftermiddag tog jag och Christian bussen till The Valley för att se de lokala favoriterna Charlton ta sig an Burnley. Vi kom dit mer än en timme innan avspark så vi kollade in supportershopen (smockfull) och baren (smockfull även den, men ölen satt bra). Vi hade riktigt bra platser på långsidan ganska nära planen. Dessvärre blåste det kallt så in i helvete, men det får man stå ut med när man har nöjet att se fotboll live.

Efter 20 minuter stod det försmädligt nog 0-2, efter två i stort sett identiska mål: flack frispark nicktouchades i mål förbi en hjälplös Nicky Weaver. Hemmafansen var inte sena att visa sitt missnöje; här fick vi en grundlig kurs i diverse svordomar och grova förolämpningar:) Killarna som satt bredvid oss var fullständigt vansinniga; allt från spelare och tränare till domare dömdes ut fullständigt - förutom när något gick hemmalagets väg, då var det jubel värre och grandiosa hyllningar. Visst är det härligt med engagemang, men detta oerhört enögda beteende är ganska patetiskt enligt min mening, det hjälper knappast det egna laget. Underhållande var det i alla fall, haha.

Andy Reid reducerade med en vänstervolley i nättaket vilket gav något hopp inför andra halvlek. Charlton pressade efter paus tillbaka Burnley, men då klev en viss Danny Mills in i handlingen och visade återigen att han har ett suspekt psyke; på ett inlägg tog han helt sonika ner bollen med handen. Straff och 1-3. Behöver nog inte säga att fansen var minst sagt upprörda efter slutsignalen. Charlton var inte värda mer heller, men hoppas de kan skärpa till sig och bibehålla topplaceringen. Burney spelade enkelt och effektivt och var förtjänta av segern.

En rolig match ändå att bevittna, det var ett jäkla liv på läktarna - bäst hitills tror jag av de matcher jag varit på, och kul att se spelet på närmare håll. Tjusig arena också.

Annars är det bara att kämpa på med skolarbetet som gäller. Tog dock en paus och gick och såg Tottenham-Birmingham på Auctioneers. Sebastian Larsson avgjorde på slutet med en pärla i krysset, kul. Liverpool öser in mål också, 4-0 mot Bolton. Ser faktiskt ut som om man kan utmana i ligan i högre grad denna säsong. Come on you Reds!

Sverige fick Grekland, Spanien och Ryssland i sin EM-kvalgrupp. Kunde ha varit värre om man ser till papperet men visst blir det tufft att gå vidare likafullt. Alla landslag är så mycket jämnare idag varför det är i stort sett omöjligt att förutspå utgången av mästerskapen. Om jag ska tippa redan nu säger jag att Tyskland vinner EM, jag bara tror det är deras tur nu helt enkelt såsom det kändes som att det var dags för Italien i VM förra sommaren. Sverige måste ha hela startelvan i form för att nå framgång, bredden är det inte så bra ställt med.