Idag har man haft bra ont i nacken. Beskådade svenska dödsmetallplutonen Dismember i går på The Underworld i Camden, och man kunde givetvis inte undgå att gymnastisera nackmusklerna på ett våldsamt vis. Som vanligt var det ett nöje att bevittna de stockholmska gamängerna; de har en sällan skådad spelglädje och härjar skojfriskt med varann på scen medan de öser och headbangar som om det vore deras sista uppgift på jorden. Ett alldeles lysande liveband, kort och gott. De bjöd på många gamla örhängen, och det var kul att höra låtarna från nya plattan, som är deras starkaste på länge. Trevliga snubbar också, pratade ett tag med basisten Tobias Christiansson. Tyvärr skulle de med ett plan så det fanns inte tid för efterfest eller besök på metalklubb. Gitarristen Martin Persson hade dock tankat rätt bra innan spelningen, rolig lirare det, haha. Var ganska på gasen själv så det var nog lika bra att det inte blev något fortsatt supande. Ena förbandet, italienska Methedras, var också kul att se; bra röj på scen till thrash metal a´la Testament - de är stora fans av Bay Area-bandet, upplyste sångaren, och de körde också 2 covers av dessa. Trevligt.

Annars har det varit ganska fullt upp de senaste dagarna. Blev fest även på lördagen. Jag, Micke, Claudio och James begav oss till rockklubben Heavy Load. Ett sannerligen coolt ställe; inriktningen är 60- och 70-talsrock som inramas av en psykadelisk, flummig "ljusshow". Skön stämning. Själv var jag dock inte riktigt på g, och ville heller inte bli alltför full då det var konsert kommande dag.

På torsdagen tog så jag och Micke en busstripp österut. Första stoppet var i Dover, där vi förutom att beskåda havet och de vita klipporna gick en guidad tur i det stora tunnelsystemet som finns inne i klipporna. De kallas Secret Wartime Tunnels och var viktiga både under kriget mot Napoleon(som kasern) och Andra världkriget(som militär kommandocentral och sjukhus). Vi utforskade även Dover Castle, ett jättestort slott  som byggdes för cirka tusen år sen och som spelat en stor roll i Englands försvar, bland annat under franska belägringen 1216. Mäktigt att knalla runt fästningen var det, men det tog sin tid. Vädret var i alla fall suveränt.

Efter detta åkte vi till Canterbury, där vi tog in på ett vandrarhem. Blev sedan ett par pints på stan, men det var ganska dött, pubarna stängde klockan elva.

På fredagen var emellertid vädret desto sämre; för att inte säga förskräckligt; totalt ösregn. Vi besökte Canterbury Cathedral- mäktig, gammal skapelse - och The Roman Museum, med föremål utgrävda från romarnas tid i England. Blev även ett par pubbesök för att undgå regnet och återfå värmen. Canterbury gav i alla fall intryck av att vara en väldigt gemytlig småstad. Och så hittade jag ju en trevlig liten affär som hade ett bra utbud av gamla hårdrocksvinyler, blev ett par inköp. På fredag kväll var vi tillbaka i London. En kul och intressant utflykt. England är ju inte så stort till ytan så vi får se om det blir någon ytterligare resa.

Kom för ett par timmar sen hem från jubileumslandskampen mellan Brasilien och Sverige på Emirates Stadium (väldigt fin och modern arena, för övrigt). Trots att det var en vänskapsmatch bjöd den på riktigt fin underhållning. Några stöttepelare saknades på båda sidor, men annars fick man se många etablerade stjärnor i aktion. Brasilien vann med 1-0 efter att Rami Shaaban gjort en rejäl tavla som jättetalangen Alexandre Pato utnyttjade. Sånt händer dock ibland, inget att gräva ner sig över.

Matchen som sådan var annars jämn; brassarna hade naturligt nog ett stort bollinnehav och bjöd på en del läckra kombinationer; jag älskar sättet på vilket de kan ta sig fram på små ytor med full bollkontroll. Samtidigt saknade de allt som oftast spets framåt; de vill gärna spela runt lädret lite för länge, men det är nog så att de helt enkelt inte kan låta bli. Sverige å sin sida spelade bitvis riktigt bra, och detta var ett nyttigt, väl genomfört test inför fortsättningen. Sebastian Larsson var duktig, stod för ett par riktigt fina inlägg från sin högerkant. Båda lagen hade ett par vassa målchanser, och oavgjort hade väl varit rättvist. Det tedde sig emellertid märkligt att inte Brasilien tilldömdes en straff när Diego vältes över ända i andra halvlek, som var lite sämre spelmässigt än den första.

På läktarna hade dock brassarna ett massivt övertag - svenskar såg jag inte alls många av. Jag visste då inte att det fanns så här många brasilianare i London (jag blir dock inte förvånad om ett stort antal reste till matchen från hemlandet). Ett sjujävla liv förde de i alla fall, redan före matchens början. Vågen gick flera varv runt arenan under matchens gång, och fan vet om detta inte var den mest livfulla stämningen på en fotbollsmatch jag upplevt hitills under min tid här borta. Nu fick man sannerligen bevittna den passion brasilianarna har för fotbollen och sitt landslag. Att sedan den kvinnliga skaran av deras anhängare är ytterst attraktiv (mamma mia vilka skapelser...) gör inte saken sämre:)

Om någon Wäija-Dynässpelare skulle läsa detta måste jag tyvärr även meddela att våra brasilianska kollegor är oss tämligen överlägsna när det gäller de populära uppvärmningsövningarna "ringen" och "kvadraten"... det går liiite snabbare och säkrare när dessa utövare, med ett tillslag, passar bollen mellan varandra på de mest okonventionella vis...

Imorron ska jag och Micke fara en sväng ut till Dover och Canterbury för att utforska lite av England utanför London. Vi kommer att ägna tiden åt såväl sightseeing som pubbesök. Åter i London på fredag kväll.

Man fick sig till slut en fylla i påsk, och en rejäl sådan. Jag, James, Dave och Shashank begav oss i lördags till en pub vid Tottenham Court Road där vi mötte upp med James tjej Nico samt hennes brorsa och dennes tjej. Strax före elva äntrade vi hårdrocksklubben Sin. Detta var ett mindre ställe än Electric Ballroom, men ändå ett schysst place på två våningar. Vi röjde mest till allehanda stänkare på nedre plan - däribland mycket 80-talsglam faktiskt; Poisons Unskinny Bop t o m, den du Stegberger:) Uppe spelades det mycket punk och industri har jag för mig. Ytterst törstig som man var blev det ideliga besök i baren, och de sista timmarna är allt bra diffusa. De andra åkte hemåt innan mig, som raglade hem vid 5-snåret, kommer inte ihåg hemresan alls, men man verkar som tur är veta hur man hittar hem vid det här laget. En kul rock n' roll-kväll i alla fall - surrade förresten lite skit med sångaren i Dragonforce som var på plats, samt en snubbe från Sydafrika som skulle starta ett band med honom, eller hur det nu var.

Såväl söndag som måndag var jag emellertid kraftigt sliten. På söndagen tvingades man dessutom, som om man inte var halvdöd redan, genomlida Liverpools 0-3-förlust mot Man U. Inte så mycket att säga om den kampen, det gick åt helvete helt enkelt. De röda djävlarna var bättre, och efter utvisningen var det ju kört. Bara att hoppas nu att inte Mascherano får en längre avstängning. Visst agerade han för hetsigt, men det andra gula kortet kom då upp väldigt kvickt, helt klart ville domaren visa att han inte tolererade ifrågasättande av sina domslut. Tyvärr blev ju Mascherano mäkta upprörd efter det röda kortet, och i värsta fall renderar det uppträdandet i en utökad avstängning. Annars får man dock säga att det är positivt om domarna fortsätter på denna linje och stävjar de värsta protesterna från spelarna - finns ju speciellt ett visst blått lag som gillar att omringa domaren när domslut går dem emot.

Imorgon hoppas jag få se finlir när jag beger mig till Emirates Stadium för att se Brasilien-Sverige. Även om det är en vänskapsmatch - såna brukar inte brukar bjuda på något stort spel - har man givetvis förväntningar på framförallt brassarna. Jag har alltid drömt om att se dem, och nu ska man göra det, känns riktigt kul:) Har för avsikt att se uppvärmningen också för att förhoppningsvis få njuta några fotbollstricks. Ska förstås bli kul att se Sverige också, perfekt träningsmatch för de blågula. Synd att Zlatan inte är med bara - liksom Kaka hos Brasilien är han skadad, sällsynt otur måste sägas, men det är som det är. Det finns ju fortfarande lirare som Robinho, Pato och Diego som är sevärda. Ronaldinho är dessvärre inte ens med i truppen efter en ganska misslyckad säsong.

Nedan är en bild på mig (som vanligt kan man inte se normal ut) och Dave från i lördags.

Så här i påsktider är det ju brukligt att slå runt i ett par dar. För första gången på evigheter tog jag det dock lugnt på långfredagen (som för övrigt går under namnet Good Friday här). Eftersom ganska många åkt hem under lovet är det lite dött här i Devonport House, men idag föreslog James och Dave att vi skulle bege oss in till centrum ikväll för att besöka en rockklubb; det var man ju inte sen att nappa på. Jag tänkte dessförinnan gå till Auctioneers och se Everton-West Ham och ta en pint eller två.

Då man lär vara ganska sliten imorron passar det ju perfekt att det då är en så kallad Super Sunday; Manchester United-Liverpool och Chelsea-Arsenal. Blir självklart några pints då, både för att rehabilitera sig och för att hålla nerverna i styr. Skulle smaka med en seger på Old Trafford, det var ett tag sedan.

Mottog igår bilder (samt ett par roliga videos) från Mr Stegberger. De är från en månad sedan, då nämnde drasut samt Swansea-huliganen R. Sjölund gjorde ett bejublat besök. Några smakprov kan beskådas nedan.

Glad påsk och skål!

Här händer inte mycket för tillfället, en del av grannarna har åkt hem för lovet och de andra vette tusan var de håller hus. Hoppas det är nån fest på gång imorgon eller på lördag - jag tog det hellugnt förra helgen så nu är man verkligen sugen på en dryckessession.

Det är ju skönt att inte ha några lektioner nu under lovet men samtidigt blir det tråkigt när man inte träffar folk i samma utsträckning. Gick ett ärende till universitet idag, och där var det väldigt lugnt, verkligen en gigantisk kontrast mot det folkmyller som annars kan ses där. I och för sig har jag ju skolarbete att sysselsätta mig med, men det går lite trögt med skrivandet för närvarande. En hederlig fylla skulle nog göra susen; är det inget på gång i helgen drar jag nog helt sonika ut på äventyr på egen hand.

Nästa vecka har man i alla fall Brasilien-Sverige att se fram emot. Tyvärr verkar nu såväl Kaka som Zlatan väldigt tveksamma till spel. Det är då själva fan att de ska gå och skada sig precis nu....Finns ju emellertid många andra sevärda lirare i Brasiliens trupp så det blir nog kul ändå. Då jag besynnerligt nog aldrig sett en svensk fotbollslandskamp heller passar ju denna match perfekt för det ändamålet.

Och så är MoDo nu ute ur slutspelet, trist värre. Lyssnade på sista matchen via P3:s webradio, och trots att man befinner sig här borta lider man, blev rakt illamående...Det hela blir ju sju resor värre när det är Timrå som de åkte ur mot (givetvis var dock Timrå värdiga vinnare). Bara att hoppas att medelpadingarna åker ut så fort som möjligt nu - snacket om att hålla på dem nu när MoDo åkt ur förstår jag inte överhuvudtaget. Jag är MoDosupporter, och de andra lagens öde skiter jag fullständigt i, oavsett var i landet de kommer från. Men eftersom Timrå-iterna, naturligt nog, blir kaxiga och hånfulla gentemot storebror MoDo så vore det önskvärt att de förpassades från slutspelet snarast möjligt.

Roligare är att jag gjorde ett par rejäla dvd-fynd i veckan på HMV. Little Britain säsong 2 och 3 för 3 pund stycket, klockrent! Har säsong 1 sedan tidigare. Detta är en personlig favoritserie. Underhållningsvärdet i sketcherna är väl lite varierande, men när de är som bäst är de hysteriskt roliga. Många skruvade karaktärer, haha. Köpte dessutom Thin Lizzy - Thunder and Lightning Tour för 5 pund.

Igår var sista skoldagen innan påsklovet som varar i tre veckor. Många har eller ska fara hem, men jag stannar kvar. Känns bara dumt att lämna London. Tänkte till exempel passa på att besöka lite attraktioner som man inte hunnit med hitills, och blir ju nån konsert (Dismember, Kamelot) och fotbollsmatch(Sverige-Brasilien) också. Förmodligen ska jag och Micke ta en kort tur österut också, till Dover och Canterbury, för att se lite mer av England. Dessutom har jag ganska mycket skolarbete som måste göras under lovet.

Lyssnade tidigare på Liverpool-Reading på officiella LFC-siten; seger 2-1, viktig seger. Torres avgjorde på nytt, och Mascherano fick göra sitt första mål i den röda tröjan, det förtjänade verkligen denne mittfältschef. Nu väntar ett synnerligen tufft program: Manchester United borta, Everton hemma och sen då tre möten med Arsenal - två i Champions League och ett i ligan. Känns som att Arsenal inte var den mest passande lottningen för Pool; The Gunners spelar ju en snabb, teknisk fotboll och hungrar säkert oerhört efter en första titel i Champions League. Å andra sidan besitter Liverpool en enorm rutin i dessa sammanhang. Blir nog tajta matcher, som jag funderar på att se på nåt annat ställe - orkar inte med de trångsynta Arse-typerna som huserar på Auctioneers. Bokade även biljetter till Fulham-Liverpool häromdan. Tror inte det blir någon mer tripp till Merseyside så man får hålla till godo med att se The Reds i London; hoppas få tag på biljett till Tottenham-Liverpool också.

Ikväll får man se vad det blir för upptåg, inget klart än men lutar åt en runda här i Greenwich, det kan man vara värd efter dagens löprunda. Idag var det faktiskt 17 grader varmt så det var svettigt, formen är inte alldeles på topp för närvarande om jag ska vara ärlig. Man blir bra sugen på att lira fotboll också när man ser folk som sysselsätter sig med det i parken, måste styra upp nåt lir snart.

I onsdags bjöd Stefan på svenskmiddag, bestående av köttbullar och potatis. Vi var 8 personer som var samlades hos honom, och sen blev det några glas på Weatherspoons för några av oss. Såg också No Country for Old Men i veckan på bio, riktigt bra film det också. Oerhört spännande emellanåt, och Javier Bardem var grym som fullständigt empatilös, brutal lönnmördare - fick en Oscar för bästa biroll.

Såg nyss att MoDo förlorade igen, 0-3 i matcher, vad händer? Illa, illa... Hade ju tänkt se nån slutspelsmatch framöver på en svensk pub, men det hinner man nog inte göra som det ser ut nu... Kan tänka mig att Timrå-iterna är stora i käften för tillfället, tur att man slipper uppleva det åtminstone...

Föga överraskande finner jag pubkulturen här i England ytterst angenäm. Då tiden flyger iväg i ett anmärkningsvärt högt tempo har jag den sista tiden helt sonika börjat trappa upp antalet pubbesök. I helgen var det dock meningen att jag skulle ta det lugnt, av ekonomiska och studiemässiga skäl. Denna föresats lyckades dock inte riktigt, men istället blev det en trevlig kväll på lördagen. Therese föreslog en utemiddag för vårt svenska gäng. Således infann sig Therese, jag, Zandra, Elena och Christian (Micke hade förhinder) på den spanska restaurangen San Miguel. Där intog vi en dyr, tämligen mikroskopisk maträtt vilken sköljdes ned med Sangria (plus öl för min del förstås). Här kom vi fram till att en pubrunda med ett par för oss nya ställen skulle vara en lysande idé.

Första anhalten var Rose Crown. Efter att ha slagit oss ner med diverse drycker utbrister Therese: "det här är ju ett gayställe". Och ja, efter att ha förflyttat koncentrationen från ölen till omgivningen kunde man snart konstatera att så var fallet. Inget som helst fel eller underligt med det förstås; detta klientel måste ju få ha sitt eget hak också; men lite kul ändå, haha. Nästa stopp blev Plume of Feathers, vilket var en klassisk, gammaldags, engelsk pub med rikligt ölutbud. Tyske Mark, som anslutit på vägen, bjöd även på gammal whisky, cheers! Vid det här laget hade klockan dragit iväg varför vi fann det bäst att bege oss in till mer bekanta marker i centrala Greenwich igen. Först The Gipsy Moth, en populär pub belägen vid Themsen. När klockan ringde och det var stängningsdags här gick jag, Christian och Mark vidare till Bar du Musee, ett annat ställe där det brukar vara mycket folk. Ingen fylla värd att tala om infann sig, men sammantaget en gemytlig, avslappnad lördagkväll.

På senare tid har jag och Christian anslutit oss till Stefan, Sara (båda svenskar som gick samma program som oss förra året och sedan stannade kvar i Greenwich) och de andra i deras "gäng"(Simon, Serena m fl) som har som tradition att ta några glas på måndag kväll. Dessa kvällar inleds alltid på Weatherspoons, en restaurang/pub med ett stort utbud av mat o dryck till humana priser. Denna måndag var inget undantag, ett par pints o drinkar intogs på Weatherspoons innan vi gick vidare till Desperados, ett mexikanskt hak med tapas, cocktails o dylika ting. Stämningen var på topp, men ingen större fylla nu heller.

Samtidigt som det förtärs rusdrycker lite titt som tätt håller jag igång genom att springa två gånger i veckan. Efter kvällens (tisdagens) runda begav jag mig till Auctioneers för att se på Inter-Liverpool. Stabil insats av de röda igen; Inter hade ett par vassa chanser (kvalificerade räddningar av Reina) i inledningen, men sedan kändes det ganska säkert. Efter Torres mål (den mannen är glödhet för närvarande, vilken anfallare!) var ju spänningen över. Blir intressant att se kvartsfinallottningen på fredag nu. Det blir väl Chelsea som vanligt, och följaktligen vinst som vanligt, eller hur PA?:) Imorron bitti (onsdag morron alltså) ska jag beställa biljetter till Fulham-Liverpool som spelas 19/4. Bara att hoppas att man lyckas få plåtar...

Var igår tillsammans med lite folk och såg There Will Be Blood på bio vid Leicester Square. Det var längesen mitt förra biobesök så det var kul, dessutom var filmen stenbra. Mörk historia om den hänsynslöse, känslokalle oljemannen Daniel Plainview, fullständigt suveränt spelad av Daniel Day-Lewis - tolkningen gav honom en välförtjänt Oscarstatyett. Samtidigt som handlingen oftast är av det grymmare slaget så finns det ett par riktigt underhållande, roliga scener också. Religion får sig en rejäl känga - blir bokstavligt talat dragen i smutsen, haha - vilket ju är positivt. Även musiken passade filmen perfekt, mörk och olycksbådande. Kort sagt en kanonfilm, rekommenderas verkligen.

Annars måste man ju erkänna att man blev imponerad av Arsenal i veckan. Som Liverpoolsupporter håller jag ju aldrig på ett engelskt rivaliserande lag i Champions League, men visst var Arsenal värda att gå vidare sett över två möten. I tisdags var de illa ute inledningsvis men tog sedan över, ruggigt starkt - motståndare var alltså regerande mästarna Milan med dess enorma rutin och kvalitet. Det var ett jävla liv på puben när Arsenal nätade, tyvärr blir man ibland tokig på de engelska supportrarna: varje gång en (i detta fall) Arsenalspelare faller är det frispark, om så inte sker är domaren mutad alternativt efterbliven. Om å andra sidan en motståndarspelare faller är alltid filming, oavsett om regelbrott begåtts eller inte. Det är ju också så att domaren gör misstag ibland, det får man leva med. Visst kan man förstå att folk lever sig in i matcherna och stödjer sitt eget lag, men detta är så jävla irriterande. Dylik trångsynthet är fan bland det värsta jag vet, det bara kryper i kroppen...När jag ser en match med Liverpool försöker jag då alltid vara så objektiv det går; man kan inte se allt i svart eller vitt, det är en annan företeelse jag ogillar starkt.

Jag har tidigare sagt att jag tror att ett engelskt lag kan ta hem CL i år, och nu lär ju Arsenal bli svårslagna. "engelskt lag" är ju dock tyvärr inte förenligt med sanningen om man studerar laguppställningen: Arsenal har ju ytterst sällan någon engelsman i startelvan. Och ja, Liverpool är inte mycket bättre även om där alltid återfinns minst två stycken på planen. Tycker bara att detta fenomen är väldigt tråkigt, samtidigt som det är en utveckling som knappast går att förhindra. Tjusningen med lag från olika länder som möter varann försvinner lite enligt min mening. Å andra sidan spelar ju nu Arsenal en fantastiskt underhållande fotboll som givetvis inte varit möjlig i samma grad med engelsmän på planen. Så är det bara, Wenger har ju för att kunna praktisera sin spelidé medvetet rekryterat kvicka, tekniska spelare från utlandet eftersom han haft problem med att hitta engelska sådana.

Ikväll blir det en puben för några pints. Claudio fyller år imorron men åker då till USA för nån konferens, varför vi ska uppvakta honom lite ikväll (födelsedagar är helt klart en big deal här, och det är ju kul, själv brukar jag knappt komma ihåg min egen födelsedag). Till helgen blir det dock lugnt, måste få lite skolarbete gjort innan påsklovet. Såväl Hanoi Rocks som Children of Bodom ger konserter, men de får jag hoppa över, även av ekonomiska skäl. I lördags var emellertid hela Devonport House-gänget på ett s k "house party" i New Cross en bit härifrån; det var en riktigt kul röjarfest med mycket roligt folk och mycket alkohol. Vi kom hem klockan 5 säger dom. Ska se om man lyckas skrapa fram några bilder från tillställningen senare.