Jag förutsåg ett jäkla röj på spelningen med Municipal Waste i torsdags, och visst blev det så. De två förbanden gick ganska obemärkt förbi men när herrarna från Virginia gick på bröt kaoset ut. Deras ettriga, intensiva thrash metal – eller snarare crossover (thrash/hardcore) om man nu måste hitta en mer specifik benämning – framkallade ett satans ös som varade setet igenom. Stagedivades gjorde det hela tiden, och då menar jag också hela tiden. Gruppen har ju en image som präglas av party och uppmanar till publikröj, men när ett par låtar fick avbrytas fick sångaren Tony Forresta helt sonika försöka svalka ner de adrenalinstinna fansen: ”It´s ok for you to stagedive, but don´t step on our equipment”. Moshpiten var inte att leka med heller; månghövdad och vild. Det syntes också åskådare med diverse utstyrslar och tillbehör som t ex hajdräkter, badbollar och uppblåsbara dockor. Jag fann det bäst att stå längre bak i leden – ville inte riskera personskada inför hemresan… Angående setlistan har jag dessvärre inte mycket info att komma med då jag var ganska packad efter att ha spätt på mitt initiala spritintag på tåget med några stänkare tillsammans med Simon och Steve, två headbangers jag träffade på Bonded By Blood/Gama Bomb i oktober. Har dock för mig att det inte lät så överdrivet tajt; det tokiga stagedivandet försvårade förstås. Kanske ingen kanonkonsert musikaliskt sett, men stor underhållning; sjukt röj och festglad stämning.

Följaktligen var jag allt annat än pigg när jag klev ur sängen kl 7 på fredag morgon, och den 18 timmar långa resan hem (tunnelbana/buss/flyg/buss/tåg/buss) var ganska jobbig med lite bakfylla i bagaget. Det var dock desto skönare när man kom fram till Kramfors, och nu har jag jullov ett tag; åker tillbaka 5/1. Det är förstås kul att träffa familj och kompisar. Samtidigt känns det irriterande att man inte kan slappna av i någon större utsträckning; måste skriva två uppsatser som ska lämnas in 8/1. Men visst blir det en hel del öldrickande och tjo och tjim under lovet; skål!

Ikväll skickade jag iväg listan över årets – enligt mitt tycke  – tio bästa hårdrocks/metalalbum till Niklas på Metal Covenant (www.metalcovenant.com).  Det kommer så småningom en sammanställning  på sidan av alla skribenters listor, samt personliga topplistor innehållande ytterligare saker. Ska skriva några korta kommentarer till min 10-i-topp-lista och posta den här om någon dag eller så.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...