Här kommer till sist min lista över årets enligt mitt tycke bästa album. Trots att jag har jullov från skolan så råder knappast lugn och frid. Man har ju dock sig själv att skylla; det är fest, bakfylla, jobb och diverse upptåg som gör att dagarna bara försvinner. Dessvärre har jag inte fått mycket uppsatsskrivande avklarat vilket gör att man får lite ångest, men det blir väl till att sätta sig ner med en vecka till deadline och skriva under press, vilket ibland inte är någon nackdel alls.

Nåväl, till listan… Det var ju en särdeles svår uppgift att sammanställa den, eller rättare sagt att utelämna en massa bra plattor. Med det sagt så tycker jag samtidigt att fjolåret bjöd på fler toppalster. Då kom ju fullständigt suveräna släpp med Machine Head, Dark Tranquillity, Symphony X och Nightwish (det är de som jag kommer på just nu). I år är det endast en platta som ger mig samma utbyte – ettan på min lista således. Det är också bara den som jag skriver en kommentar till. Påbörjade kommentarer i går kväll till alla tio placeringar men då kom jag tydligen åt nåt kommando som gjorde att jag inte kunde skriva å,ä,ö vilket gjorde att jag lackade ur och gav upp… På Metal Covenant(www.metalcovenant.com) kommer det emellertid att kunna skådas korta kommentarer inom kort – dessutom till mer såsom bästa konserter och dylikt.

1.       Opeth – Watershed: ännu ett brijant album av en kvintett enastående kompetenta musikanter, med maestro Micke Åkerfeldt i spetsen. Fängslande och mångfasetterat; helt enkelt en ynnest att lyssna på musiken. Mer behöver inte sägas. Behövde inte lång betänketid för att placera Watershed överst på listan.

2.       Amon Amarth – Twillight of the Thunder God

3.       Judas Priest – Nostradamus

4.       Metallica – Death Magnetic

5.       Testament – The Formation of Damnation

6.       Journey – Revelation

7.       Children of Bodom – Blooddrunk

8.       Avantasia – The Scarecrow

9.       H.E.A.T – H.E.A.T

10.   Bob Catley – Immortal

Heavy Christmas and a Metal New Year, fill up the drinks!

 

M

31 januari 2009 04:01

Amon Amarth är fan kungar!

http://auroranebulosa.bloggagratis.se

 

Mozzy

31 januari 2009 23:03

Ja de är jävligt bra, även live. Det var dock med den här senaste plattan som jag riktigt fastnade för dem, även om jag så klart gillat dem mycket förut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...