Så fullt upp som det är nu med studierna dröjer det innan jag får tillfälle plita ner några rader här. Idag lämnade jag in en uppsats, vilket var skönt, men nu är det dags att börja med nästa. Deadline för den är nästa torsdag och då jag bara skrivit introduktionen känns det lite smått panikartat. Lördag och söndag försvinner dessutom då jag är bortrest. Det finns dock inte en chans i världen att jag skulle avstå den trippen; bussfärden går till Liverpool på lördag eftermiddag. Hade turen för ett par veckor sedan att få två biljetter till Liverpool-Newcastle på söndag. Det är jag och min granne Christina som kommer att befinna oss på Anfield. Hennes bror och några kompisar till henne följer också med, de har inga biljetter men det kanske kan finnas en chans att få tag på ett par utanför arenan.

För egen del känns det fantastiskt kul, ser verkligen fram emot helgen. Jag har ju sett Liverpool två gånger i London denna säsong men det kändes ändå tråkigt att inte ha sett dem på hemmaplan – gissa om jag då blev glad när jag fick biljetter, vilket är väldigt svårt eftersom Anfield så gott som alltid är utsålt. Efter några riktigt olyckliga resultat i ligan på sistone så ska det nu mycket till om de röda ska kunna gå om Manure i tabellen men om det osannolika skulle inträffa så gäller det ju att laget fortsätter att satsa allt för tre poäng i matcherna. Hemma mot Newcastle ska bara innebära en seger, när man även har bortalagets ofta bedrövliga försvarsspel i åtanke. Hoppas att jag inte får ångra mina ord nu... Hur som helst, det blir säkerligen en högtidsstund på söndag.

En högtidsstund fick jag också uppleva förra torsdagen. Det bjöds då på en högst gedigen metalafton på The Forum: Saxon uppträdde, med Sweet Savage och Doro som supportakter. Eftersom jag inte hade varit på konsert på tre veckor var jag väldigt exalterad inför kvällen. Det inmundigades en sedvanlig petflaskegrogg under tunnelbanefärden norrut, och den skulle komma att följas att åtskilliga pints på spelstället. Jag anlände vid halv åtta och eftersom dörrarna öppnades klockan sju blev jag bra snopen när sista låten med Sweet Savage – en cover av Whiskey in the Jar – klingade ut precis när jag lämnat in jackan. De måste ha gått på direkt efter insläpp; ibland är det lite si och så med speltiderna här, man vet aldrig riktigt när första bandet börjar. Nåväl, det var bara att ta riktning mot baren. På vägen dit såg jag en gladlynt Doug Scaratt, gitarrist i Saxon, stå och invänta Doros set. Med en pint Tuborg i handen valde jag själv att inspektera merchandisehörnan. Skulle slå till på en fräsig Saxontröja med Live to Rock-motivet, men storleken medium var då slutsåld. Försmädligt.

När jag fick reda på att Doro var special guest på Saxons turné blev jag glad. Tyskan och hennes band är alltid underhållande på scenen och det finns så klart mycket låtgodis att ta av. Earthshocker Rock var perfekt som rivig öppning och det kom sedan klassiker som I Rule The Ruins, True As Steel och All We Are. Från senaste släppet Fear No Evil spelades två låtar, varav Celebrate gästades av Enid Williams från Girlschool. Fröken Pesch (som förresten också var på plats vid premiären av Iron Maiden-dokumentären tre dagar tidigare) är alltjämt en attraktiv dam, och skönt att se är också hennes glädje och entusiasm på scenen. Hon brinner för sin metal och visar genuin uppskattning för sina fans, vilka den lysande You’re My Family handlar om. Den finstämda covern av Breaking The Law är dock inte mycket att ha i min mening.

Eftersom det var engelsk nationaldag slängdes det under Saxons set upp ett antal St George’s Cross-flaggor. Biff Byford hängde upp dem prydligt på Nigel Glocklers trumset. Saxon var självklart briljanta, de tillhör de bästa livebanden man kan se. En titt på den fullmatade setlistan här nedan talar också sitt tydliga språk. Det var kul att höra ett par nummer som inte spelats på länge: Machine Man, Requiem (We Will Remember) samt Ride Like The Wind. Den sistnämnda är en personlig favorit, när den spelades trivdes jag. Det var första gången den spelades i England; det lät en smula märkligt, men säger Biff det så är det väl så.

Låtarna från senaste plattan lät stenbra och fick stort gensvar, liksom givetvis den strida strömmen av juveler som till exempel Crusader och 747 (Strangers In The Night). Under You’ve Got Another Thing Coming fick Biff uppbackning av Doro. ”I love Judas Priest” upplyste den kunglige frontmannen. Respekt. Under Denim And Leather slöt jag upp i den sedvanliga headbangningen, innan den makalösa Princess Of The Night – en av de bästa heavy metal-dängorna nånsin – avslutade kalaset. En oerhört gemytlig kväll detta. Stötte även på ett par bekanta rockerkollegor. Väl ute på gatan fick jag så till sist inhandla en t-shirt med Saxonmotiv, bootleg visserligen men fem pund var ju ett kap – till dess att jag i nyktrare tillstånd upptäckte att örnen på framsidan var snedtryckt:)

Saxons setlist:

Battalions Of Steel

Heavy Metal Thunder

Demon Sweeney Todd

Ride Like The Wind

Requiem (We Will Remember)

Strong Arm Of The Law

Valley Of The Kings

And The Bands Played On

Hellcat

The Eagle Has Landed

Come Rock Of Ages (The Circle Is Complete)

Machine Gun

Never Surrender

Wheels Of Steel

-------------------------------------------

Live To Rock

Motorcycle Man

Crusader

You’ve Got Another Thing Coming

747 (Strangers In The Night)

Denim And Leather

Princess Of The Night

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...