Jo, då tänkte jag upplysa om varför jag befinner mig i London igen. Det var faktiskt så att redan när jag lämnade, ja långt innan det också förresten, London i juni sa jag att jag gärna skulle vilja komma tillbaka för att söka ett jobb och bosätta mig här under ytterligare en period. Varför jag önskar det kan jag sammanfatta i tre punkter:

1.      Tillvaron hemma i Kramfors är ofta grå, rutinmässig och ej speciellt spännande, känns helt enkelt en smula meningslöst ibland. Med det sagt så otrivs man ju inte i den bemärkelsen; visst är det kul ibland och Kramfors är ju ändå hemma, men om möjligheten finns att göra livet roligare så bör man ta den.

2.       När man nu fullgjorde en universitetsutbildning, med bra betyg dessutom, så vill man ju se om det kan leda någonstans. Och på tal om betyg tittar de mer på sånt här i England än i Sverige.

3.       Den kanske mest uppenbara anledningen är väl att man fick mersmak efter två år i denna världsmetropol. Jag har ju en viss svaghet för musik och fotboll, och har man de intressena kan man knappast bo i en bättre stad än London. Jag har helt enkelt suget kvar att springa på konserter och matcher titt som tätt. Och dessutom besöker man ju gärna – ofta i samband med nämnda evenemang – de charmanta pubar av vars slag det här finns en uppsjö av. Slutligen ska också sägas att jag helt enkelt gillar staden som sådan. Den har något visst som gör att man blir tagen; till exempel gemytliga stadsdelar, kulturell mångfald (inte bara evenemang utan också människor) och förstås storstadspuls.

För tillfället sitter på jag alltså på dagarna och letar igenom jobbannonser och skickar min CV till lämpliga sådana. Det är ju en djungel utan dess like att navigera igenom allt, och dessutom är det ju en grym konkurrens om jobb. Sen är det ofta specifika krav som man inte alltid uppfyller. Men jag ska söka de som känns lämpliga så får man se vad som händer. Skulle man inte hitta nåt så har man i alla fall försökt och slipper gräma sig över att man inte tog chansen. Har jag riktig tur får jag i så fall jobb hemmavid igen, annars får man helt sonika söka vidare och hanka sig fram under tiden, det ordnar sig alltid.

Under alla omständigheter blir jag kvar här åtminstone ett par veckor. Givetvis tar jag ju då chansen att ha roligt också under den tiden. Det kommer att ses flera konserter och förmodligen också nån fotbollsmatch, och det kommer att intas mången pint med diverse polare – det har redan slinkit ner ett antal. Mycket fördelaktigt är det faktum att mitt vandrarhem ligger ovanpå en pub, där man kan ta sig en pint och se på fotboll till exempel.

Första konserten, med Gotthard, såg jag i tisdags – mer om den i ett separat inlägg. Den kommande helgen ser jag fram emot i högsta grad: ser Magnum på fredag, Y & T på lördag och Saxon – med Anvil som förband – på söndag. Har även bokat biljett till Deep Purple på Hammersmith ännu nästa lördag. Sen beror det på hur länge jag blir kvar här, men andra orkestrar som har uppträdanden de närmsta veckorna inkluderar: Slayer (har biljett där också), Dio, Motörhead, W.A.S.P., Ratt med flera. Kommer att ge löpande rapportering från mitt giggande.

 

Ullis

6 november 2009 10:46

Helt rätt, lycka till ! :) Vi höres, fb finns ju alltid haha. Kram!

http://www.flimmra.blogg.se

 

Metallbibliotekarien

6 november 2009 10:50

Förstår att det känns underbart att vara tillbaks i London, din lycklige fan :) Men lika glad som du är över att vara tillbaks, lika bedrövad antar jag att du är över Liverpools spel? Satt faktiskt och led lite med dig det lilla jag såg av matchen mot Lyon.

http://www.metallbibliotekarien.blogspot.com

 

Mozzy

10 november 2009 11:15

Sorry, hade missat dessa kommentarer...
Ullis: tackar, det kan behövas, det är en snårig djungel att ta sig igenom för att hitta ett jobb här, vi hörs ju på ett eller annat sätt:)
Metallbibliotekarien: jodå, det är kul med tanke på nöjet, men ingen lek med jobbsökande och boende på vandrarhem.. Ja du, Pool är knappast i form nu, och dessa skador dessutom...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...