Idag var det så dags att bege sig nordösterut och se West Ham-Bolton. Jag åkte 2 timmar före matchstart för att vara där i god tid. Efter att ha hämtat ut min biljett gick jag en vända runt den anrika stadion Upton Park - det officiella namnet är dock Boleyn Ground - och tog in atmosfären. Horder med supportrar (däribland flera svenskar inte helt oväntat), intilliggande pubar, patrullerande polis och merchandisestånd lite varstans var några inslag i området kring stadion.

En halvtimme innan avspark intog jag min plats på Lower Centenary Stand, kanske 8 meter bakom målet. Kul att sitta så pass nära planen faktiskt, även om man då av förklarliga skäl inte ser riktigt lika bra vad som händer på andra planhalvan. West Ham startade riktigt bra och tog ledningen när George McCartney tjusigt drog till med högern (imponerande, vänsterfotad som han är) på volley efter att bollen dimpit ner i straffområdet. The Hammers spelade bitvis fin fotboll men man är ganska ojämna, vilket inte är så konstigt med tanke på alla skadeproblem. Bolton å sin sida praktiserade nu återigen sitt fysiska, effektiva spel och det lönade sig till slut när Kevin Nolan styrde in kvitteringen på stopptid. Då blev stämningen tryckt, annars var det ett härligt drag på stadion ikväll, en upplevelse! Båda målen gjordes också i det mål bakom vilket jag satt. Detta var väl som helhet ingen toppmatch heller men nämnda atmosfär gör ju att man stortrivs ändå.

Nästa Premier League-match för min del blir Tottenham-Manchester City 9/12. Men tänkte även se någon match med Charlton, det är ju det lokala laget här i Greenwich; troligen blir det 1/12 mot Burnley.