Nu när man är människa igen tänkte jag delge en rapport från festivalen jag besökte under helgen - Hard Rock Hell i Minehead vid sydvästkusten. Typiskt nog åkte man på feber på torsdagen, så då var man ganska orolig. Låg bara och skakade under natten, och var allt annat än pigg när klockan ringde på fredag morron. Metalkrigare som man är var det bara att ta en dusch och ge sig iväg, aldrig att jag skulle missa denna begivenhet. Fick med mig starka febertabletter av min granne Pey vilket lindrade. Kom fram på eftermiddagen och vilade ett par timmar på rummet. Fann det lika bra att vara nykter på fredagen. Såg Tiamat (riktigt bra), My Dying Bride, Cradle of Filth, Zodiac Mindwarp (rejält rock n roll-ös) och Vixen.

På lördagen hade febern släppt, och även om jag inte var jättepigg var det bara att korka upp. Först gick jag dock en sväng och kollade in omgivningen. Festivalen hölls på ett stort semesterkomplex, Butlins Resort, som låg ett stenkast från kusten. Träffade även Patrik och Micke från TPL Records, så jag umgicks med dem under eftermiddagen. Såg Raven göra en kanonspelning, bättre fart på dom gubbarna än många yngre band. Tyvärr missade jag Sabbat eftersom festivalledningen ändrat tider pga 3 Inches of blood ställde in. Obegripligt, var många som missade Sabbat hörde jag. Stötte på gitarristen Andy Sneap senare på kvällen och han var ganska irriterad över detta idiotiska beslut.Efter att ha fyllt på batterierna på Pizza Hut begav jag mig till rummet för lite groggande, träffade då grannarna Rich och Cameron från Birmingham som jag hängde med resten av kvällen. Saxon var lysande, Biff var stencool som vanligt, han har alltid glimten i ögat, jävligt kul när han lämnade micken till publiken längst fram, haha.

Sen var det då dags för Twisted fucking Sister. Stabil spelning snarare än fantastisk, och Dee Snider stal inte oväntat showen; snacka om karismatisk frontman. UFO var nästa legendariska band. Det var en ynnest att få höra superklassiker som Doctor Doctor och Rock Bottom, men det lyfte aldrig riktigt. Det hjälpte inte att Phil Mogg lyckades bli plakat på en öl heller, ganska tragiskt.

 Tesla blev sista bandet ut för min del, programmet var förskjutet så de började inte spela förrän kl 02. Riktigt bra spelning med alla deras topplåtar.När jag steg på bussen hemåt på söndagen var jag sliten men mycket nöjd med helgen. Förhoppningsvis blir det repris nästa år på denna trivsamma festival, detta var första gången den gick av stapeln. Var ett perfekt område för metalfestival. 

Denna vecka har jag mycket att göra, börjar känna lite stress inför allt som ska skrivas, men bara att jobba på. Har ju två konserter kommande helg att se fram emot:) Destruction/Onslaught på lördag och mighty Magnum på söndag! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...