Puh..när jag skriver detta har klockan passerat 1 på natten(mot fredag). Har nyss skrivit klart 2 arbeten/uppsatser som ska lämnas in imorgon. Det är otroligt vad timmarna rinner iväg, man tror man ska hinna med allt lätt och så sitter man här nu helt uppe i varv efter ett antal koppar kaffe och otaliga spelade metalplattor. Varvar ner med lite skönklingande Journey nu innan läggdags.

Jag måste skriva några rader om England-Kroatien igår också. Först av allt: vilken dramatik! Såg matchen på Auctioneers, och där svallade känslorna bland engelsmännen; baklängesmålen och nederlaget skylldes på det ena än det andra. Även om man hade trott att England borde klara av avancemang efter att Israel gett dem en andra chans, kan jag inte säga att jag är förvånad. Som jag sagt förr så är England ett tämligen begränsat fotbollslag, åtminstone med tanke på hur de höjs till skyarna.

Bara för att dessa "storstjärnor" visas på tv med jämna mellanrum betyder det inte att de är överlägsna mindre kända spelare i andra ligor som inte visas på tv. Kroatiens mittfält överglänste Lampard och Gerrard för att ta ett exempel. Medan Englands landslag stått ganska still i utvecklingen har andra länder förbättrat sig och blivit bättre taktiskt. När dessutom många länder är dem överlägsna tekniskt sett är det bara naturligt att England får problem. Roy Keane uttryckte det träffsäkert tidigare idag (orkar inte översätta just nu): 'You have to have the heart and passion but that only gets you so far,' he said. 'Technically you have to be able to handle the ball and these top countries who win tournaments have that.'

Detta var väldigt uppenbart igår. Det var faktiskt Kroatien som bemästrade det våta underlaget bäst, just tack vare att deras bollkontroll är mycket bättre än engelsmännens. Kroatien hade ju också ett par jättelägen att döda matchen tidigare. Det var imponerande att se dem ge 100 procent trots att redan var kvalificerade, och segern var helt rättvis. Minns att man slog England 3-0 hemma, och man besegrade även Sverige två gånger om i senast VM-kvalet.

Givetvis är det alltid intressant att följa England i mästerskapen, men ifråga om underhållning spelar deras frånvaro ingen roll enligt mig. Tvärtom kan det vara bra att man de kommer ner på jorden och försöker bygga något nytt inför framtiden.

Och framför allt: varför gråta över Englands misslyckande (även många som inte är engelsmän brukar ha för vana att göra det, mycket märklig företeelse): Sverige är ju vidare! Hade tyvärr ingen möjlighet att se matchen. Femte raka slutspelet för Lars Lagerbäck, hatten av!

Nåja, det är ju "bara" fotboll. I tisdags skedde en stöld här på Devonport House. Dave, en kanadensare från korridoren bredvid vår, blev bestulen på dator, telefon, plånbok mm. Han lämnade rummet en kvart och gick in till James, ca 10 meter bort och när han kom tillbaka hade någon tagit för sig. Ok, han hade inte låst men det ska inte vara möjligt för någon utomstående att komma in, men någon lyckades ändå. Oerhört fräckt att ta sig upp 3 våningar, men det finns många idioter. James ringde upp telefonen, tjuven svarar då och vräker ur sig dryga kommentarer...Det finns en kamera nere i entren så han bör ha fastnat på den i alla fall. Var heta känslor här efter denna händelse. Om man ska vara självisk, även om jag lider med Dave, så vet man nu definitivt att man måste låsa dörren ännu oftare. Om detta hänt mig hade jag blivit helt förstörd och fått mord i sinnet - Dave tar det bra ändå...Helt klart är det så att man måste tänka mer på vad man gör i denna stad än annars. Jaja, till helgen ska vi ut, då är detta glömt för ett tag. Jag ska nog även bevittna mitt livs första rugbymatch på lördag, vet inte vad man ska ha för förväntningar på det dock:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...