I onsdags åkte jag och Claudio till Islington för att beskåda Jeff Scott Soto, sångaren som gjort sig ett mycket aktat namn i ett otal band, däribland Yngwie Malmsteen och Talisman, men som även släppt några plattor med sitt eget band.

Efter ett ganska uselt förband som jag inte kommer ihåg namnet på drog Soto med mannar igång en mycket sevärd spelning. Soto var på topphumör och skämtade konstant med sina bandkamrater. Han uttryckte sitt gillande av den intima lokalen, bestående av cirka 100 personer som verkligen fick valuta för pengarna. Det egna materialet blandades med låtar av Talisman, Soul Cirkus och Journey. Annars var detta verkligen en spontanfylld spelning; det jammades på allt från Metallica och Queen till Michael Jackson och Bee Gees(!), och de ytterst kompetenta musikerna tog sig tillfälle att briljera med sina instrument - speciellt gitarristen Howey Simon. Ibland blev det nästan för skojfriskt och spontant - jag hade gärna hört ett par Talismanlåtar ytterligare - men jag misstänker att det frekventa alkoholintaget på scenen spelade in:) Helt klart en mycket underhållande spelning dock. Jeff Scott Soto är verkligen en proffsig frontman, och hans röst var grym som vanligt; han kan fan i mig sjunga allt, såväl med känsla som styrka. En av mina favoritsångare.

Imorgon ska jag och Christian gå och se Charlton-Burnley, division 1-match visserligen men det ska bli kul ändå - Charlton är ju det "lokala" laget här i Greenwich, vore kul om de skulle återvända till Premier League.

Annars blir det nog lugnt i helgen, eftersom jag har mycket skolarbete som ska göras, deadline närmar sig med en orovarslande fart. Dessutom ser väl inte min ekonomi så lovande ut heller, det kostar att ränna runt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...