Denna helg blev det alkoholintag såväl fredag som lördag. I fredags gästade jag, Claudio, James, Dave och Anna ett s k flat party på Cutty Sark, det andra studentboendet här I Greenwich, som är inriktat till ett yngre klientel. Vi kände väl oss inte så överdrivet hemma bland de skrålande, till hip-hop dansande 18-åringarna men det var bra drag och man blev full åtminstone. I går var jag själv ganska bakis, men det blev dock en tradionell pubrunda sänkandes några pints, inledningsvis sittandes på The Trafalgar Taverns uteplats vid Themsen; mycket gemytligt. Det var jag, Claudio, Daniel och Kamilla som gick ut. Måste saga att vi har en väldigt trevlig gemenskap I vår korridor, alla umgås och trivs tillsammans. Idag blev det också en öl för några av oss i eftermiddagssolen, kanonväder som det var. Inte oväntat var det fullknökat med folk på gator och uteserveringar.

Eftersom gårdagen bjöd på VM-kvalomgång gick jag och Daniel på puben och såg England-Kazachstan. Första halvlek kan vara bland det tråkigaste man sett; England var ytterst mediokert, men Kazachstan gjorde bra ifrån sig, de hade några bra bollspelare faktiskt. Daniel satt och led, men jag blev samtidigt road av att ännu en gang få uppleva den hybris som många engelska supportrar hyser till sitt landslag. Daniel hävdade att England på papperet besitter världens bästa landslag; det är nog bara en engelsman som kan ha den åsikten. Som jag själv skrivit förut – precis som många experter i media, däribland även engelska ska sägas – ligger de engelska spelarna överlag lite efter de bästa landslagen vad gäller teknik, spelskicklighet, fantasi samt förmåga att bryta mönstret och göra något annorlunda. För att jämföra med t ex Spanien, som vann det senaste mästerskapet som England inte ens kvalificerade sig för, så måste man ju vara fullständigt enögd alternativt blind för att inte se skillnaden på dessa punkter. Joe Cole kan väl måhända räknas som den individuellt skickligaste spelaren tekniskt sett I England; det är bara det att hans teknik och spelskicklighet besitter ju nära nog varenda spelare i Spaniens trupp (tänkte skriva till och med busschaffören men det är nog att överdriva kanske).

Nu är ju teknik och spelsinne långt ifrån allt i fotboll, men det är ju väldigt värdefullt för att lättare åstadkomma ett kreativt och vägvinnande anfallsspel åtminstone. I andra halvlek ordnade det ju sig till slut för England då motståndarna tröttnade och man själv spelade bättre. Tre av målen kom dock på fasta situationer. Capello brukar ju lyckas med alla lag han tar sig an så ska väl England kvalificera sig till VM denna gång, och segern mot starka Kroatien visar ju att hög kapacitet finns.

Mycket av snacket under och efter matchen handlade om huruvida Gerrard och Lampard fungerar på samma mittfält. En del förståsigpåare vill hävda att bra spelare som de är ska de kunna spela tillsammans, men det är väldigt tveksamt. Det är alltför ofta som de två är bleka I landslaget, så även igår. Eftersom det i dagens fotboll så gott som alltid behövs en defensivt inriktad innermittfältare – i Englands fall en Barry eller Hargreaves – så måste endera Lampard eller Gerrard offras om man ska spela 4-4-2, vilket helt klart är det system som engelsmännen, väldigt naturligt, känner sig mest bekväma i. Gerrard är ju en solklart bättre fotbollsspelare än Lampard, men som Liverpoolsupporter har jag inget emot att Stevie får vila emellanåt. Till skillnad från de svenskar som är begeistrade fans av engelska landslaget – något som jag aldrig förstått, jag är svensk och håller på Sverige och inte England – bryr jag mig dock inte nämnvärt om detta dilemma. Missade tyvärr Sveriges match mot Portugal, men de verkar ha stått för en stark insats. Eftersom även Danmark börjat kvalet bra så blir det ändå en tuff historia fortsättningsvis.

På tal om Liverpoolprofiler så inhandlade jag igår Jamie Carraghers självbiografi. Tror att den kan bjuda på mycket intressant läsning, då denne lokale hjälte I Liverpool är känd som en ärlig, jordnära lirare med distans till sig själv och dagens sjuka fotbollsindustri. Det finns för övrigt en uppsjö av dylika spelarbiografier I bokutbudet här, kommer bli ytterligare inköp framöver.