Avslutningsomgången av Premier League bjöd på en del dramatik; det är kul när spänningen håller i sig ända till slutet av säsongen. Framför allt var det jävligt glädjande att Fulham klarade sig kvar, tack vare den gamle Liverpoolsnidaren Danny Murphys nickmål.  Oerhört starkt att undvika nedflyttning; jag var ganska säker för en månad sen att laget från sydvästra London skulle åka ner en division, men fyra segrar på de fem senaste matcherna, varav tre på bortaplan, talar sitt tydliga språk. Att McBride och Bullard återkom från skada bidrog starkt till poängsamlandet, men Roy Hogdson förtjänar allt beröm han kan få givetvis. Han fick laget att agera mer stabilt, och värvningen av Hangeland till försvaret var ett bra drag. Nu är det möjligt att se PL-fotboll på Craven Cottage även nästa säsong, härligt!

Det är så klart synd om Birmingham och Reading som måste ta klivet ner (Derby kan man väl också känna medlidande med, men det var ju klart sen länge att de skulle åka ur) Lite försmädligt att Reading åker ur, då de oftast försöker spela en positiv fotboll. Jag hade hellre sett att Bolton försvunnit, av naturliga skäl. Det är dock inte första gången ett lag som gör succé första året i högsta divisionen får problem följande år, men att det skulle gå så illa för Reading var oväntat.

Toppstriden avgjordes inte heller förrän i slutomgången, även om Manchester United hade avgörandet i egna händer. United är tveklöst värdiga segrare, det håller nog de flesta med om, däribland Chelseaspelarna faktiskt vilket hedrar dem. Tionde ligatiteln för Sir Alex: gubben vet sannerligen hur man skapar ett vinnande lag. Visst har man gjort flera stora värvningar, men man har en stor kontinuitet i laget med bl a trotjänare som Scholes och Giggs (kul att han fick avgöra, vilken karriär den mannen haft), vilket gör att de känns som en mycket mer genuin klubb än Chelsea, som ju utan Abramovichs lilla pengabidrag och efterföljande värvningsvåg naturligtvis inte hade vunnit ligan tämligen överlägset två år i rad, 05 och 06. Bara att komma före Chelsea, som så klart på papperet förfogar över den bästa spelartruppen i ligan men som även drogs med en del skador, imponerar. Som Liverpoolfan hade man väl gärna sluppit se United fira guldet, men det går inte att förneka att de är det bästa laget, och att de spelar en underhållande fotboll (återigen till skillnad från Chelsea). Ronaldos säsong var för övrigt makalös; det kan inte vara ofta förekommande att en spelare håller en så hög och jämn nivå under hela året.

På tal om sevärd fotboll bjöd ju också Arsenal på det allt som oftast, men de hade inte en lika bred trupp som Man U och Chelsea (dock var de bara 4 poäng efter till sist). Jag tycker ofta att Arsene Wenger är irriterande dryg och gnällig, samt att han gärna använder sig av skygglappar (han vägrar att erkänna sitt egets lag brister och sina egna spelares mindre stilfulla ageranden; när Viera och Bergkamp härjade som värst såg han aldrig någonting), men han är en ytterst skicklig manager; en av världens absolut bästa i mina ögon. Han är grymt bra på att slussa in yngre och mindre namnkunniga förmågor, och han förespråkar en teknisk och sevärd fotboll (vilket tyvärr innebär att engelska spelare oftast förbises). Som en väldigt bildad man, med bland annat en mastersutbildning i ekonomi, förstår han även att en fotbollsklubb ska gå runt ekonomiskt, och att jättevärvningar innebär hål i kassan. Denna inställning visar på ett sunt förnuft och en moral som är ovanlig i toppfotbollen av idag.

Liverpool då? Ja med en fjärdeplats i ligan – som nu efter alla importerade storspelare är svårare än någonsin att vinna – och en semifinalplats i Champions League, som lika gärna kunde ha varit en finalplats, kan det inte bli ett annat än godkänt betyg (notera att jag skriver "godkänt", vilket står för ett mellanting mellan underkänt och väl godkänt - helt nöjd är jag givetvis inte)Det finns nog många som vill utdela ett underkänt betyg, men man måste kunna se på saken realistiskt också. Det tar tid att bygga ett lag som verkligen kan utmana om ligatiteln, och när även de andra topplagen förstärker blir ju uppgiften än svårare. Visst ska målet vara att vinna ligan, men det är helt enkelt väldigt, väldigt svårt, end of story. Soppan kring ägarfrågan och speciellt Tom Hicks ageranden hjälpte inte direkt heller; klart att den turbulensen påverkade negativt. Faktum är trots allt att Liverpool tog fler poäng denna säsong än förra: 76 att jämföra med 68. Man slutade 11 poäng efter seriesegrarna; förra säsongen var avståndet 21 poäng. Bevisligen en förbättring på så sätt, alltså. Men detta förbises gärna på grund av de höga kraven som ställs.

Värre är det ändå för Manchester City. De tog denna säsong 55 poäng att jämföra med förra säsongens 42, och slutade fem placeringar bättre i tabellen. City spelade bitvis riktigt fin fotboll, och gjorde stora framsteg jämfört med förra årets version som var allt annat än njutbar att beskåda. Ändå verkar Svennis vara på väg att få sparken. Så kan det gå när personer som inte verkar begripa sig på fotboll överhuvudtaget, och som inte hört talas om ordet tålamod, bestämmer. Patetiskt.

Imorgon tänkte jag här presentera min ”säsongens elva” i Premier League. På något vis känns det som roligare att ägna sig åt den uppgiften än att plugga inför tentor… Kanonväder är det också; suget efter öldrickning i solen är för närvarande massivt…