Puh... den senaste veckan har varit något hektisk: efter att ha sett Anvil i torsdags drog jag på Download Festival, kom hem därifrån måndag morgon, vilade ett par timmar och begav mig sedan till Metal Hammer Golden Gods Awards. Den senare tillställningen var galen så det räcker, skriver ett separat inlägg om den senare. Här nedan är först en rapport från Anvil-giget; dito från Download kommer om nån dag eller två.

Anlände till Camden och Underworld i lagom tid innan supportakten Lauren Harris gick på. Glädjande nog fick jag nu inhandla ett stycke Anviltröja – de hade antagligen denna gång bunkrat upp med ett större sortiment i och med populariteten som genererats i och med filmen. Förra gången jag såg fröken Harris och hennes band sa det mig ingenting, men nu var de desto mer underhållande; energiskt framträdande och schyssta rockstänkare därtill. Sedan måste man ju medge att frontkvinnan själv är en fröjd för ögat – nätt, söt och sexig så det förslår. Kände även igen en av hennes systrar i publiken, även hon högst attraktiv – gamle Steve har avlat framgångsrikt:)

När det var tid för Anvil hade publiken ökat markant i antal. Förra året spelade kanadensarna, på samma ställe, som förband till ett Pantera-coverband! Tvära kast, verkligen. Det var dock uppenbart att det inte bara var s k hårdrocksfolk i publiken utan även ”vanligt” folk som var nyfikna på bandet efter den briljanta filmens genomslag. Som vanligt var underhållningsvärdet stort: gamla klassiker blandades med låtar från senaste släppet This Is Thirteen. Musikaliskt var det en jävligt bra spelning; tung och hård jävla heavy metal framförd med passion och skicklighet.

Samtidigt är ett Anvil-gig alltid en upplevelse bara för att få höra Lips mellansnack; mannen är en fenomenalt rolig karaktär. Han är brutalt ärlig och bjuder på den ena galna historien efter den andra. Ett tips om en bra porrsite fick honom faktiskt att be om ursäkt: ”excuse me, but I’m a man, and I love it!”. Han berättade även om ett möte med två fans i New York: han blev varskodd om att två killar vid namn Jay och Chris önskade möta honom på hotellet där de bodde. Lips mötte gladeligen upp med dessa och satt och hade ett trevligt samtal i två timmar. Efteråt fick han berättat för sig att de han suttit och pratat med var Jay-Z samt Chris Martin från Coldplay! ”I had no idea, I’m just a metal head!” Briljant. Coldplay-sångaren sa att han absolut inte kunde tänka sig att vara i hetluften som 55-åring som Lips. Den sistnämdes replik: ”sorry dude, but I feel like 18”. Underbart. Slutligen är det en fröjd att höra hur genuint tacksam och överväldigad han är för den framgång som Anvil nu till sist åtnjuter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...