Igår kväll begav jag mig till The Forum för att se Amon Amarth, med Obituary, Legion Of The Damned och Keep Of Kalessin som förband. Jag hade ansökt om och fått ackreditering genom Metal Covenant för att recensera giget. Amon Amarths senaste fullängdare blev – välförtjänt - vald till årets skiva på vårt webzine och detta var en bra möjlighet att ta tempen på deras popularitet i England. Tyvärr hade dock managementsnubben jag fått klartecken av tydligen glömt att sätta upp mig på listan så när tjejen i insläppet inte hittade mitt namn var det bara att vända om, högst snopet. Visst hade jag kunnat köpa biljett men jag måste hålla i slantarna ett tag nu till dess att nästa utbetalning från CSN kommer. Jag har ju sett Amon Amarth och Obituary förut så det var ju – trots att jag var ganska less – inte hela världen ändå. Dock hade det nog blivit en riktigt bra metalkväll, Legion Of The Damned hade jag också sett fram emot, de spelar finfin thrash metal. Men det var inget annat att göra än att ta tunnelbanan hem igen. Ska sanningen fram var jag inte så väldigt upplagd för konsert heller, jag är fortfarande förkyld. Blir nu till att vänta till Nightwishs spelning på onsdag (med suputerna i Pain som förband), den längtar jag till,l främst för att jag faktiskt inte sett Nightwish live sedan de bytte vokalissa.

I lördags var jag och Dan och såg FA-cupmötet mellan Fulham och Manchester United. Dan är Manure-supporter och ville absolut se matchen; som Liverpoolfan (vi brukar dela ut pikar till varann med jämna mellanrum, främst han då LFC tyvärr har blandat och gett på senare tid) gjorde jag honom en stor tjänst och bokade biljett. Då man måste medge att Manure är ett sevärt fotbollslag köpte jag en biljett själv också, jag har aldrig sett dem förut. Biljetterna kom dock aldrig med posten så vi tvingades hämta ut dem på arenan. Det här var åtminstone femte gången som mina fotbollsbiljetter inte anlänt med brevbäraren; hur svårt kan det vara att stoppa dem i ett brev och skicka dem? Detta innebar nu lite mindre tid tillgodo innan avspark, och då ett par tunnelbanelinjer låg nere så tog det också längre tid att komma fram. Som om man inte var nog stressad så skulle dessutom Dan leta nånstans där han kunde få i sig mat när vi klev av tåget. Detta är något som jag inte alls begriper; varför kan man inte äta tidigare på dagen så att det är gjort? Såna här gånger kan jag bli irriterad; alltid är det nån som ska äta, eller ta ut pengar eller dylikt när man har bråttom iväg på något evenemang. Varför inte göra såna saker innan? När vi ska iväg ska vi för helvete iväg! Märkligt.

Nu nådde vi Craven Cottage alldeles innan avspark, men dessvärre var fler sena så det var kö till bijettkontoret. Det gick allt annat än snabbt för tanterna, och när det blev min tur hittade de så klart inte mina biljetter förrän efter några minuter. Snacka om att jag med mitt bristfälliga tålamod blir uppjagad när sånt här händer, det är nästan så att man vill skita i allt och fara hem igen. När vi intog våra platser hade det gått 10 minuter av matchen. Det var i alla fall grym stämning, ett möte med Manure i den anrika FA-cupen sker ju inte ofta. Hemmalaget började också väldigt bra, men avsluten lämnade mycket i övrigt att önska. Det kan man inte säga om bortalaget, som ju har en uppsjö av klasspelare i sin trupp. Mitt i Fulhams fina period nickade en väldigt obevakad Tevez in 0-1 på hörna, efter att Ronney fint skarvat Carricks hörna vidare. En stund senare avancerade argentinaren från en bit in på offensiv planhalva och stänkte in tvåan otagbart i krysset, mycket snyggt. Nu var det inte samma fart på hemmapubliken. En bit in i andra halvlek böjde Rooney in 0-3 vid stolproten; känsla i det avslutet.

Härifrån var matchen en rätt avslagen historia, den fanns ju inte en sportslig chans att Fulham skulle kunna vända på steken, inte minst med tanke på att Manure dessutom har ett ramstarkt försvar. En som jag blev imponerad av var Vidic - en ytterst kompetent och stark försvarare. Park fastställde slutresultatet till 0-4. Man kan tycka att det var för stora siffror, och det var det väl, men det är ju bara att konstatera att det är klasskillnad mellan dessa lag. Det ska givetvis väldigt mycket till för att Fulham ska rubba Manure med deras överlägsna spelarmaterial. Det var i alla fall – förlåt mig – roligt att se profiler som Rooney och Tevez i aktion, och andra sevärda lirare var kvicke och tekniske vänsterbacken Evra samt Carrick, som har en utmärkt blick för spelet och precision i sina långa passningar.

På lördagskvällen lurade Dan med mig på musikklubb här i Greenwich; stilen var hans favorit northern soul. Jag var väl inte alltför hemma i det sällskapet men låtarna, från 50- och 60-talet, var väldigt medryckande och svängiga, och det var underhållande att se de tidsenligt klädda lirarna twista runt på dansgolvet, haha. Inte för att jag skrattade åt dem för att de såg roliga ut, tvärtom är det härligt att se människor så hängivna sitt speciella intresse. Det blev bara ett par pints för mig, bakis har jag inte råd att vara nu på ett tag. Måste fokusera på uppsatsen som ska lämnas in nästa fredag, hjälp... Skulle emellertid vilja se Volbeat på lördag, vore intressant att se vilket mottagande de får här, jag tror inte det är alltför många som känner till danskarna så de lär nog röja stenhårt för att övertyga publiken.

På tal om konsert så lider jag med de som begett sig till Globen för att se Metallica bara för att få beskedet att konserten är inställd. James ådrog sig vinterkräksjukan, högst olyckligt. Känner speciellt för broder Larsson som hade sett fram emot sin första Metallicakonsert, snacka om oflyt. Jag har dock läst att det fanns de som hade rest från länder utanför Europa också till och med, för dem var det ännu värre... Nu blir det en ersättningskonsert någon gång i maj, tiden går snabbt till dess men så var det nog ingen som resonerade i söndags...