Var igår tillsammans med lite folk och såg There Will Be Blood på bio vid Leicester Square. Det var längesen mitt förra biobesök så det var kul, dessutom var filmen stenbra. Mörk historia om den hänsynslöse, känslokalle oljemannen Daniel Plainview, fullständigt suveränt spelad av Daniel Day-Lewis - tolkningen gav honom en välförtjänt Oscarstatyett. Samtidigt som handlingen oftast är av det grymmare slaget så finns det ett par riktigt underhållande, roliga scener också. Religion får sig en rejäl känga - blir bokstavligt talat dragen i smutsen, haha - vilket ju är positivt. Även musiken passade filmen perfekt, mörk och olycksbådande. Kort sagt en kanonfilm, rekommenderas verkligen.

Annars måste man ju erkänna att man blev imponerad av Arsenal i veckan. Som Liverpoolsupporter håller jag ju aldrig på ett engelskt rivaliserande lag i Champions League, men visst var Arsenal värda att gå vidare sett över två möten. I tisdags var de illa ute inledningsvis men tog sedan över, ruggigt starkt - motståndare var alltså regerande mästarna Milan med dess enorma rutin och kvalitet. Det var ett jävla liv på puben när Arsenal nätade, tyvärr blir man ibland tokig på de engelska supportrarna: varje gång en (i detta fall) Arsenalspelare faller är det frispark, om så inte sker är domaren mutad alternativt efterbliven. Om å andra sidan en motståndarspelare faller är alltid filming, oavsett om regelbrott begåtts eller inte. Det är ju också så att domaren gör misstag ibland, det får man leva med. Visst kan man förstå att folk lever sig in i matcherna och stödjer sitt eget lag, men detta är så jävla irriterande. Dylik trångsynthet är fan bland det värsta jag vet, det bara kryper i kroppen...När jag ser en match med Liverpool försöker jag då alltid vara så objektiv det går; man kan inte se allt i svart eller vitt, det är en annan företeelse jag ogillar starkt.

Jag har tidigare sagt att jag tror att ett engelskt lag kan ta hem CL i år, och nu lär ju Arsenal bli svårslagna. "engelskt lag" är ju dock tyvärr inte förenligt med sanningen om man studerar laguppställningen: Arsenal har ju ytterst sällan någon engelsman i startelvan. Och ja, Liverpool är inte mycket bättre även om där alltid återfinns minst två stycken på planen. Tycker bara att detta fenomen är väldigt tråkigt, samtidigt som det är en utveckling som knappast går att förhindra. Tjusningen med lag från olika länder som möter varann försvinner lite enligt min mening. Å andra sidan spelar ju nu Arsenal en fantastiskt underhållande fotboll som givetvis inte varit möjlig i samma grad med engelsmän på planen. Så är det bara, Wenger har ju för att kunna praktisera sin spelidé medvetet rekryterat kvicka, tekniska spelare från utlandet eftersom han haft problem med att hitta engelska sådana.

Ikväll blir det en puben för några pints. Claudio fyller år imorron men åker då till USA för nån konferens, varför vi ska uppvakta honom lite ikväll (födelsedagar är helt klart en big deal här, och det är ju kul, själv brukar jag knappt komma ihåg min egen födelsedag). Till helgen blir det dock lugnt, måste få lite skolarbete gjort innan påsklovet. Såväl Hanoi Rocks som Children of Bodom ger konserter, men de får jag hoppa över, även av ekonomiska skäl. I lördags var emellertid hela Devonport House-gänget på ett s k "house party" i New Cross en bit härifrån; det var en riktigt kul röjarfest med mycket roligt folk och mycket alkohol. Vi kom hem klockan 5 säger dom. Ska se om man lyckas skrapa fram några bilder från tillställningen senare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...