Detta inlägg hade jag tänkt skriva tidigare, men på grund av att jag varit ganska knäckt i två dar har jag helt enkelt inte orkat ta mig tid. Orsaken till detta tillstånd är inte oväntat sviter efter helgen: i fredags var det en mindre fest här i Devonport House, och jag tänkte som så att eftersom det kan vara sista riktiga festen man deltar i här borta så är det lika bra man slår runt rejält. Jojo, då kunde det ju bara sluta på ett sätt; nämligen massiv fylla. Det var ganska lugnt till en början, men efter att vi begett oss till en jättefest på ett annat studentboende, där det fanns sprit så det räckte, så tilltog min berusning markant. Resultatet blev som sagt en allt annat än nykter Mozzy (upptäckte till min fasa ett par bilder på Facebook dagen efter, se ett hemskt smakprov nedan); och i förlängningen en jobbig bakfylla (mådde fan illa hela söndagen också) samt en inte oansenlig dos ångest (orsakad av jobbiga minnesluckor rörande vad jag hävde ur mig till en kvinnlig person).

Jaja, nu när det är måndag känner jag mig frisk igen… I vilket fall som helst var jag i sällskap med Christian och besökte ännu ett museum i torsdags: denna gång Imperial War Museum. Om man har något som helst intresse för militär historia, krig, vapen, flygplan och dylika föremål är ett besök här ett absolut måste. Det finns hur mycket som helst att beskåda – liksom British Museum är det dock lite överväldigande; man vet knappt var man ska börja. Själv finner jag speciellt andra världskriget väldigt intressant; spenderade ganska lång tid i rummet tillägnat landsstigningen i Normandie – Dagen D. Man kunde till exempel inspektera handskrivna strategianteckningar och order av Fältmarskalk Montgomery angående operationen. Väldigt sevärd var också en utställning om judeförföljelsen. Den var oerhört fascinerande; det fanns bland annat tillhörigheter från offren från Auschwitz (skor mm) samt verktyg nazisterna använde för att ”undersöka” huruvida en person var av arisk ras. Det är minst sagt svårt att förstå tankarna som rörde sig i nazisternas hjärnor. Ruggigt. Den ökände Dr Mengele ägnade sig bland annat, läste jag i en monter, åt att sy ihop små tvillingar och deras organ, som ett litet experiment. Trevligt…

På vägen in till museet tog vi en båttur på Themsen, från Greenwich till Westminster. Detta var ett bra och bekvämt sätt att se en del av staden som rekommenderas (det finns bar ombord också, bara en sån sak).

Igår såg jag Christian och Errol, en Amerikan från New York, den nya Indiana Jones-filmen på bio i O2 Arena. Finfin underhållning för ett par timmar, även om jag kanske föredrar de tre första episoderna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...