Puh, idag har jag varit bra trött. Visserligen är jag lite förkyld men framför allt är jag väldigt bakis. Igår blev det en pubrunda i sällskap med korridorgrannarna Claudio, James, Christina, Kamilla och Daniel. Claudio kommer tyvärr att lämna oss i slutet av månaden för att börja jobba i Belgien, och detta var ett av de sista tillfällena till att ta några glas med honom. Det var väldigt kul att nästan alla, 6 av 8, i vår flat kunde hänga med ut. För egen del sköljdes väl tiotalet pints ner, och slutet av natten är borta ur minnet, frånsett att jag minns att jag spydde på toan - ytterst sällan jag behöver kasta upp, men det blev väl lite väl mycket den här gången, plus att jag inte kände mig riktigt kry. De andra undrade var jag tog vägen; tydligen hade jag lämnat köket med orden jag är strax tillbaka men jag dök aldrig upp igen. Vaknade med såväl lyset som sockar på - ett säkert tecken på att man har varit stenfull och bara kraschat i säng.

En anledning till mitt friska dryckeshumör var att jag var lättad över att ha fått ordning på datorjäveln igen. På fredag morgon gick det helt plötsligt inte att öppna windows, var kört helt enkelt. Manoj som hjälpt mig med dataproblem förut bor inte längre här på Devonport House och jag fick inte tag på honom heller via telefon. Gick till en firma som servar datorer; dom ville ha 80 pund för att fixa skiten... Även om det så klart finns värre saker var det jobbigt värre, utan dator är man ju ganska körd; går inte att skriva, spela musik eller surfa. Blir också jävligt tråkigt på rummet, hemskt kort sagt. Men mitt i bedrövelse hade jag en jävla tur: på puben på fredag kväll träffade jag hux flux en svensk som var duktig på datorer. Igår gick jag till honom och han hjälpte mig att ominstallera windows. Man ska inte klaga för mycket, ibland har man ett jävla flyt också.

Pga detta problem samt att jag hade lektioner onsdag till fredag så har jag inte hunnit skriva här om en resa jag företog för en vecka sedan. Hade länge pratat med Fredde om att hälsa på dem, Apostasy alltså, på deras Europaturné tillsammans med bland andra Lord Belial. Såg fram emot två spelningar i Albignasego och Milano samt inte minst en inblick i turnélivet med tillhörande rock n roll-upptåg. Men kvällen innan jag skulle resa fick jag ett sms där han sa att turnén eventuellt skulle ställas in pga ekonomiskt strul. Då blev man ju ganska ställd, hade redan köpt flygbiljett tur och retur och t o m checkat in online. Men bestämde mig för att fara ändå, om inte annat kunde jag åka till Venedig som inte var så långt ifrån flygplatsen i Treviso.

När jag landade fick jag så ett sms som bekräftade att de var på väg hem. Tog då bussen till Venedig där jag tog in på ett vandrarhem för 25 euro natten. Gick runt i två dar och spanade in denna ytterst pittoreska stad. Den liknar inget annat man sett med alla kanaler och gamla byggnader, verkligen en vacker stad som känns traditionellt italiensk så att säga. Typiskt italienskt var även alla små torg - piazzas - där folk träffas och gärna hänger på alla utecafeér. Inte oväntat myllrade det emellertid av turister. Av denna anledning var det också dyrt, jag försökte snåla så gått det gick - detta besök innebar ju utgifter som jag inte hade räknat med - och åt på McDonalds, fyllde på vattenflaskan osv. Det blev dock ett par öl på söndagskvällen på en pub som visade Inter-Milan; bra match som rörde upp känslor bland italienarna på plats. Annars spatserade jag runt som en turist i mängden och beskådade en massa sevärdheter, måste ha täckt en ganska stor del av staden, gick i mil kändes det som. Det var dock lätt att gå lite vilse då det ser snarlikt ut på många ställen, med smala gator som snirklar fram.

På tisdag tog jag tåget till Milano, varifrån mitt flyg tillbaka till London gick. Flyget gick sent på kvällen så jag hade tid att se lite av Milano också. Allt promenerande under de två föregående dagarna hade tagit ut sin rätt något, men jag gick in till centrum av staden och beskådade den berömda, tjusiga katedralen och den mäktiga gallerian, bland annat.

Sammantaget så var det kul att se Italien för första gången. Det blev inte så som det var tänkt i och med att det inte blev nån metal, men det var nog bra för levern åtminstone. Är väldigt nöjd över att man fick se Venedig. Lite lustigt att en annan hamnade solokvist just där, i denna romantikens stad där månget kärlekspar sågs strosa omkring, haha, men det var en upplevelse likafullt. Och Claudios beskrivning av de galanta italienskorna stämde också, jisses:)

 

Metallbibliotekarien

6 oktober 2008 15:42

Gött att du gillade Venedig. Har själv varit där 3 gånger, men varje gång har upplevelsen av denna vackra stad blivit sämre, mycket beroende på att jag alla 3 gångerna var där mitt i sommaren då där dräller av turister och då det är så varmt att man inte kan fatta att samtliga italienare går runt i svarta kostymer med väst och inte svettas en droppe! *skratt*

http://www.metallbibliotekarien.blogspot.com

 

Mozzy

6 oktober 2008 20:00

3 gånger, det var värst. Då kan jag förstå vad du menar, turister var det ju överallt. Det var väldigt behagligt klimat nu, men på sommaren är det nog mycket riktigt en aning påfrestande, hemskt att känna svetten komma krypande:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...