Nu när man har återhämtat sig på allvar är det hög tid att sammanfatta den förra helgen som bjöd på ett besök av frigolitduon Stegberger/Sjölund. Det var helt klart en mycket lyckad helg som bjöd på många upptåg och skratt. Här en liten redogörelse dag för dag:

Fredag: jag anlände vid kl 18 till grabbarnas hotell. De hade redan fått i sig en ansenlig mängd alkohol på resan till London, så efter nån öl i hotellbaren tänkte vi att en bit mat skulle vara en bra idé för att inte säga nödvändigt i grundningssyfte. En bit bort från hotellet hittade vi en persisk restaurang, perfekt, man måste ju prova på lite nya matkulturer dessutom. Efter en mastig middag med tillhörande bira - redan här var det bara att lyda Rasmus krav på att det är Engelsk Ale och inget annat som gäller (själv är jag nöjd bara jag får en öl helt enkelt, men måste erkänna att herr Sjölund kan sitt öl) - var vi tvungna att varva ner med en kask på hotellrummet. Vi åkte sedan till Embankment för att leta åt en traditionell engelsk pub. Där blev det några pints med två lirare som såg ut att ha varit med om ett och annat. Dryckesglada svenskar som vi är fann vi emellertid varandra ganska omgående; de hade speciellt roligt åt Rasmus supporterskap av Swansea, och det kan man ju förstå, haha. Tiden flyger ju dock när man har trevligt, och vi var tvungna att åka till Camden för vår planerade rockodyssé där. Först World's End för ett par inledande pints. Steget var vid det här laget märkbart sliten men han bet ihop, och väl på Electric Ballroom krävdes det inget mer än en whiskeygrogg och Mötleys Wild Side för att den röde rockaren skulle vara på banan igen. Det blev sedermera ett jävla ös med välbekanta hårdrocksrökare och rikligt med alkohol – succe, kort och gott. När sedan Rasmus gick in i väggen vid 3-snåret (haha, var tvungen att hänga ut dig din gamle pirat) så styrde vi hemåt. Själv lyckades jag, efter att först ha ägnat en del tid åt att lokalisera rätt busshållplats (inte alltid lätt under the influence det), somna på bussen till Greenwich. Hamnade därför ute i periferin nånstans, och kom efter diverse bussbyten hem kl 6...

Lördag: väldigt sliten pga lite sömn och fortfarande berusad begav jag mig till Fulham där jag mötte upp med frigolitduon på The Golden Lion, en känd supporterpub. Där spenderade vi ett par njutbara timmar på den mycket gemytliga bakgården, drickandes öl och slukandes en välbehövlig burgare. Efter en trög början så var vi i desto bättre slag när vi gick mot Craven Cottage - är det inte härligt vad ett par kalla kan göra för dagsformen? Nu var inte matchen, Fulham-West Ham, någon höjdare; riktigt medioker och chansfattig. Ljungberg fick man åtminstone se denna gång, tredje gången gillt - han fick stå ut med lite kommentarer från vårt håll... West Ham gjorde matchens enda mål på slutet (skulle nog ha underkännts) varför det blev dödstyst på arenan. Det ser tyvärr inte vidare hoppfullt ut för Fulham nu.Ingen av oss var upplagd för samma utsvävningar som på fredagen, så det blev en stilla men ack så underhållande middag på hotellet. Då jag ändå skulle hem med tunnelbanan hängde Rasmus på. I Westminster hittade vi ingen pub som var öppen, så vi begav oss istället till Soho för att besöka hårdrockspuben Crobar. Nu irrade vi emellertid runt ett tag bland diverse smågator med diverse suspekta klubbar innan vi hittade rätt. Blev ett par öl på detta charmiga hak innan vi vid tvåtiden fann vi det bäst att dra hemåt för att få lite sömn inför söndagen. Rasmus var länge väldigt sugen på att åka med en – hans ord – ”tuk tuk”, ett slags ”cykelvagn”, med ihärdigt trampande förare, som är ett vanligt inslag i centrum. Jag tog själv bussen, höll mig vaken denna gång. Bruksbackenbon skrinlade planerna på en tuk tuk och valde en hederlig taxi som transport västerut.

Söndag:  Inleddes med London  Dungeon. Vid elva äntrade vi detta spektakel, tämligen slitna. Trots att formen inte var på topp – gällde speciellt Rasmus och mig som gick som ostkrokar (Stegens whisky hjälpte dock lite) – hade vi riktigt kul i underjorden bland de diverse attraktioner och lektioner om Londons blodiga historia som rundturen erbjöd. Särskilt skrämmande var det ju inte, men jag och Stegen var allt bra skraja inne hos Sweeny Todd – kändes i mörkret som den gamle mördarbarberaren stod bakom oss, dessutom fick vi för oss att den fan surrade nåt om att klippa av oss rockarhåret. Brrr. Desto roligare var labyrinten som vi hade varit kvar i än om inte guiden ledsagat oss ut, båttturen samt fritt fall-stationen som minst sagt gjorde att man vaknade till. En rolig start på dagen med många skratt. Efter detta gick vi in på en gemytlig pub för att slappna av med ett par pints och käk. Blev sedan en tur över närliggande Tower Bridge innan vi åkte till mina hemtrakter i Greenwich. Väl där gav jag en snabbtur runt universitetet, Greenwich Park samt The Royal Observatory, platsen där tiden mäts och longitud 0 finns. Sprit inhandlades också för flitigt groggande i min enkla boning.

Vid 7-tiden begav vi oss – nu inklusive Claudio – till Brixton Academy och Megadeths konsert. Vi hann se lite av ena förbandet, Job For A Cowboy, ingen höjdare. Stämningen i arenan var dock på topp: allsång till Maiden och Pantera innan Megadeths entré! Vi lyckades få tag på bra platser i mitten på övre sektionen, varifrån vi såg bra. Megadeth brukar ju ofta få svala recensioner pga stelt framförande, men denna gång var det mer fart på Dave Mustaine och kompani, förmodligen inspirerade av den grymma publikresponsen. Och låtmaterialet sedan, ojojoj… Fantastiskt att bli serverade nummer som Tornado of Souls och Hangar 18, bland många andra. Mustaine var märkbart tagen av gensvaret, mäktigt. Snacka om bra avslutning på vår helg. Detta var nog faktiskt en av de bättre konserter jag bevittnat på länge, positiv överraskning (utförligare recension kommer om ett par veckor på www.metalcovenant.com).

På måndagen for jag ut till grabbarna med en väska fylld med lite allehanda saker – värdefullt att få skicka hem några kilon så att inte resväskan väger multum när det är dags att resa hem i början av juni (blir troligen så att jag åker direkt härifrån till Sweden Rock Festival och sedan hem efter den). Sammanfattningsvis var det en jävligt lyckad helg med många skratt och stoff till framtida anekdoter, cheers chaps!

I onsdags var det för övrigt en jordbävning – 5,2 på skalan – vars epicentrum var utanför London. Den kändes även av här, kände att huset gungade så smått, jävligt skum känsla.