På lördagen fick man äntligen beskåda Liverpool live igen. Det var jag, Christian och Pei som begav oss västerut mot Craven Cottage för de rödas bortamatch mot Fulham. Jag hade en vision om att se Liverpool på hemmaplan under våren, men jag fick ge upp de tankarna av ekonomiska skäl. Dessutom hade jag nog inte fått tag på biljett ändå, biljetterna till Anfield försvinner fortare än kvickt. Trots allt var det så klart en upplevelse att se sitt favoritlag igen, även om det inte är i närheten av att vara på plats på Anfield.

Själva matchen var rätt underhållande; tycker Liverpool bjöd på fint spel, och man kontrollerade händelserna matchen igenom. Det var kul att se spelare som Pennant, Voronin, Lucas och Benayoun; som alla inte får särskilt mycket speltid; hoppa in och göra fina insatser. Som väntat hörs det ingen kritik mot rotationssystem - som Liverpool inte är ensamt om att praktisera - när Liverpool vinner. När man ser en sån här match en live syns det emellertid verkligen vilken skillnad det är på den individuella kvalitéten mellan topplagen och bottenlagen. Liverpool har helt enkelt klart bättre spelare än Fulham. Det känns som att gapet mellan toppklubbarna och de mindre klubbarna är som störst i Premier League - i exempelvis Spanien och Italien är det mer förekommande att storlagen går på en mina då och då - och det lär väl knappast bli mindre tyvärr.

Det vore väldigt synd om Fulham åkte ur, vilket nu ser troligt ut. Bolton, som jag personligen gärna skulle slippa se i högsta ligan, vann dessvärre igår. Craven Cottage är en gammal, charmig arena, och det är ju också ganska lätt att få tag på biljett till deras matcher. Efter matchen kände jag mig tvungen att ansluta till skaran som stod och väntade på att Liverpoolspelarna skulle kliva på bussen; då blev man som ett barn igen, haha. Var kul att se grabbarna på nära håll. Tyvärr fick jag ingen autograf; Finnan och Reina var de som skrev mest, men de missade mitt program... Fick dock ett par bilder, på de här nedan syns Finnan och mittbackschefen Sami Hyypiä.

För The Reds väntar nu CL-mötet med Chelsea. Det blir nog täta möten som vanligt, går inte att tippa, men Liverpool har ett bra läge. Chelsea har ju mötet med Manchester United nästa helg medan Pools fjärdeplats nu är näst intill matematisk klar, vilket gör att man kan lägga all kraft på Champions League.

Det går nog åtminstone att slå fast att den andra semifinalen blir roligare att titta på. Man U är favoriter med tanke på hur dom spelar för tillfället, och får väl ses som favoriter till slutsegern också. Barcelona är ju ett fantastiskt fotbollslag men har haft problem med spelet denna säsong, så man törs nog inte hoppas på att de förpassar United ur turneringen. Som Liverpoolsupporter ser man ju dock gärna att en rival som United åker ur.

Annars bryr jag mig inte om vilka länder lagen kommer ifrån när jag tittar på fotboll; spelas det fin fotboll spelar nationaliteten ingen roll, och jag måste inte nödvändigtvis hålla på något av lagen - såvida inte ett heter Liverpool. Samma sak med den tröttsamma debatten om vilken liga som är bäst. Spelar det någon roll? Gillar man fotboll ska det inte spela någon roll var eller av vilka den spelas. De två senaste säsongerna har de engelska klubbarna lyckats bäst i Champions League - väldigt naturligt med tanke på vilka lirare som på senare tid lockats till England och höjt kvalitéten betydligt. Om man betraktar Champions Leaguehistorien så har det emellertid bara hänt 3 gånger på 15 säsonger att ett engelskt lag gått till final (varav Liverpool 2, häpp!), men det kommer förstås att utökas till 4 gånger i år.