Igår kväll åkte jag till Soho för att se ännu en förhandsvisning av Anvil! The Story of Anvil (den går upp på biograferna 20 februari). Jag redogjorde ju efter visningen i oktober för filmen så jag upprepar inte det här (se gärna även www.metalcovenant.com för min recension där), men man kan inte undgå att än en gång understryka vilken fantastisk dokumentär detta är. Den som inte blir berörd av denna film är gjord av sten; den är oerhört rolig, gripande, sorglig och värmande, allt på samma gång. Dessutom är den inspirerande; sångaren/gitarristen ”Lips” Kudrow och trummisen Robb Reiner har en hängivenhet och vilja som är helt otrolig. Hur många hinder bandet än stöter på så kämpar dom vidare. Lips är den som är mest optimistisk till sin natur: ”jag har alltid trott att det kan aldrig bli värre än vad det är, det kan alltid bli bättre”. Han tillägger dock: ”Å andra sidan, om det verkligen blir värre...”.

Efter filmen, som fick applåder av publiken som vanligt, satt Lips och Robb samt regissören Sacha Gervasi framför duken och mottog frågor från publiken samt berättade själva om filmen. De berättade att de är helt tagna av responsen de fått det senaste året på olika visningar och filmfestivaler. Filmen har vunnit många utmärkelser och hyllats av en massa kända namn. Vi fick även veta att bandmedlemmarnas respektive familjer i och med att de fick se filmen till sist förstod varför de enträgat kämpat vidare alla dessa år, att de brinner för att lyckas. Lips berättade dock med ett leende att hans gamla mor fortfarande gnäller över att han inte skaffade en utbildning och gav upp att tjäna pengar. Här kommer några saker som kan kom fram som kan vara kul att veta:

-          Anvil har blivit tillfrågade att spela på Download-festivalen i England. Download är alltså numera namnet på den klassiska Monsters Of Rock i Donington. Anvil spelade där senast 1982. Sedan tidigare är de även klara för Glastonbury Festival, en annan anrik festival i England. Man kan bara hoppas att Sweden Rock Festival överväger att boka bandet. Jag ska i alla fall personligen ta upp frågan på hemsidan.

-       Regissören Sacha Gervasi träffade som sagt bandet som 15-åring i London i början av åttiotalet. Bandet tog hans entusiasm till sig och tog med honom på turné. Hans mor var inte glad medans hans far när han sökte upp pojken på turnén såg att bandet var bra killar och lät honom stanna på turnén, utan att säga nåt till mamman, som var ovetandes!

-          Sacha berättade att hans 17-årsdag var tämligen minnesvärd: han firade den tillsammans med Anvil, Lemmy i Motörhead, Angus Young från AC/DC, Steve Harris från Iron Maiden samt folk från The Runaways och Girlschool. Han hade kul sa han:)

-          När man börjat filma dokumentären på turné i Europa tog en kväll en av medarbetarna Sacha åt sidan och frågade: ”Sacha, du behöver inte berätta för de andra, men jag måste få veta: är killarna i bandet skådespelare?”. Denne blev alltså så brydd av galenskaperna på turnén så han trodde att det inte var på riktigt:)

 -          Hela teamet som jobbade med filmen gjorde det gratis, för att de kände för bandet och dess historia. Respekt.

-          Gervasi och hans team fick tillåtelse av bandet av filma precis allt, hur känsligt det än var. Bandet litade på sin gamle vän. Detta måste vara ett ganska unikt förhållande regissör och ”de som blir filmade” emellan. Därför innehåller filmen flera laddade scener, och mycket mer filmades såklart - enligt Gervasi över 100 timmar. DVD:n kommer att innehålla mycket bonusmaterial. Jag frågade honom efteråt när den kommer, men jag kommer faktiskt inte ihåg vad han sa. Bör vara i vår i alla fall.

Efter denna frågestund begav sig bandet och intresserade åskådare till foajén. Jag hade tur att få en stor filmposter av en trevlig tös och skaffade bandets plus Sachas autografer. Jag ryckte även en bunt flyers och fick en sådan signerad, se nedan. Sacha frågade vad jag tyckte om filmen och jag fick väl fram ”amazing” eller nåt liknande. Han var också intresserad när jag sa att jag recenserat filmen efter förra visningen och sa att jag kunde skicka den per e-mail till honom, vilket jag nu gjort. Bytte även några ord med de tre bandmedlemmarna, frågade om spelningen imorron (idag alltså). Lips var lite svårt att få kontakt med då han stod och surrade business med ett par snubbar, men Robb och basisten Glenn Five är väldigt trevliga och enkla till sättet (det är förstås även Lips, men han är den som har fullt upp med folk som kommer fram och vill prata). De hade inte så stor koll när de går på scenen, men det står i alla fall kl 8 på biljettbokningen. Robb sa att han trodde att Scott Ian även skulle dyka upp även ikväll. Vi får se, det vore skoj i alla fall. Ännu en oförglömlig kväll med Anvil, och ikväll kan nog bli minst lika kul. Ser framför mig Lips och hans karaktäristiskt galna, uppspelta min på scenen. Ser fram emot att höra låtarna live igen också förstås. Metal on Metal!        

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...