Här nedan är ett par bilder från Fulham-West Bromwich förra söndagen. Batteriet tog slut så det blev inga bilder från själva matchen men däremot från uppvärmningen:) Jag var bra sliten efter konsert och drickande fyra dar i rad, men det kändes kul ändå att se Fulham och Craven Cottage för första gången denna säsong. Min granne Kamilla hängde på, hon hade aldrig sett en match i Premier League förut så hon var förväntansfull. Först mötte vi upp med Forsberg och Stegberger i Paddington, jag ville ta tillfället i akt att skicka hem några kilon LP- och CD-skivor med dem. De var också slitna, inte minst därför att de knappt hade fått någon sömn under natten. Detta berodde på väldigt högljudda aktiviteter i rummet bredvid, med höga lustfyllda rop från deltagarna därinne, haha:)

Fulham dominerade matchen totalt, de spelade riktigt fin fotboll med den passningsskicklige Danny Murphy som navet på mittfältet. Hemmalaget hade inte mindre än tre skott i virket i första halvlek samt ett par ytterligare jättechanser. Sägas ska ju emellertid också att West Bromwich inte alls var bra. I andra, efter ännu en ribbträff, kom till slut två strutar, av Bobby Zamora samt Andy Johnson. Dessa två var också väldigt bra och passar även ypperligt ihop som anfallspar. Fabio Capello var på plats och hade säkert ett öga på dem. Vi hade platser vid mittlinjen på långsidan, rad 4, så man kom nära händelserna. Efter att ha sett Milwall på lördagen så kan man förstås konstatera att spelarna på högsta nivån har en långt bättre bollbehandling. Något man också slås av när man ser spelarna live, på nära håll, är hur lätta i steget de är. Det finns inte ett uns fett på dem, och de väger oftast inte så mycket men är förstås ändå starka i kroppen.

Nu sitter jag och väntar på att Erik, en kille från Gävle, ska dyka upp. Vi har träffats förut på några Metallicaspelningar och ska imorron se gudarna här i Greenwich på O2, en av två på den arenan – den andra äger rum 28 mars, då jag får besök av Fredde och Maria. Kul med besök. Dock har man ju samtidigt fullt upp med studierna så man får se till att man får saker gjorda såna här gånger. Idag får jag nog skicka ut Erik på en sightseeingtur eller nåt, jag måste läsa klart en bok. Är även en smula orolig då jag varit förkyld och haft feber nu i fem dar, har ingen jättefeber men är inte vidare pigg. Imorgon när konserten är så hoppas jag att man känner sig bättre. I annat fall är det ju skönt att man alltid kan ta till flaskan och pintglaset och ladda inför konserten, det är ju effektiv medicin om något.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...