I onsdags var det dags för ett evenemang som jag hade sett fram emot med stor upphetsning. Thrash metal-institutionen Testament skulle som avslutning på sin Europaturné framföra sina två första album, The Legacy och The New Order, i sin helhet på O2 Islington Academy. Spektaklet gick under namnet ’one night only’ och sponsrades av Metal Hammer. Sådana här högtidliga tillställningar kräver förstås ett stilfullt uppträdande så det var bara att börja förtära ädlare drycker redan på resan till Islington.

Väl inne i lokalen inhandlade jag ett stycke elegant turnétröja, men jag ångrar nu lite att jag inte även slog till på en av Paul Bostaph signerad trumpinne för ynka fem pund. Obekvämligheten i att bära den på sig gjorde dock att det inte blev nåt köp. Platsen som förband hade förärats Sylosis från Reading, som spelade kompetent och aggressivt men som gjorde en ganska slät figur. Sen drog sången ned intrycket betydligt; såna här vokalister som skriker mer än dom sjunger, som så ofta är fallet i yngre band vars musik benämns med prefixet ’core’ – t ex metal core, death core – är inte alls min kopp te. 

Inför Testaments entré gick jag upp på andra våningen, där jag stötte på ett par bekanta ansikten. Min plan var att se första delen av konserten uppe för att senare gå ner och röja lös. Legendariske metaljournalisten Malcolm Dome introducerade bandet med lite historia, varpå Chuck Billy med manskap intog scenen. Jublet var oerhört och bandet var på topphumör, så det var tydligt att det här skulle bli något alldeles extra. Mycket riktigt var atmosfären ständigt på topp under kvällen. Att höra publiken sjunga med till gitarrmelodierna i Burnt Offerings – liksom senare under den fantastiska Alone In The Dark - var grymt, och den bastante nallebjörnen Billy hade ett brett leende på läpparna. Eftersom sikten var bristfällig från där jag stod gick jag en våning ner, där det var trångt värre. Lyckades dock via bardisken klämma mig fram till en bra position.

Klassikerna kom på löpande rad och jag skulle kunna räkna upp alla nummer som höjdpunkter. En låt som dock inte är den mest kända men som var stenbra var Do Or Die, med sin enkla men charmiga refräng. Och vad kan sägas om pärlor som Trial By Fire och The Preacher? Puh... fenomenalt helt enkelt. Det infann sig definitivt en känsla av eufori emellanåt. En av sakerna som gör Testament så fantastiskt bra är att riffen inte bara är aggressiva, de har också ett oemotståndligt groove. Att hålla huvudet stilla är en omöjlighet. 

Det var också kul att se bandmedlemmarnas uppsluppna attityd på scenen. Detta var som sagt den sista spelningen på turnén, och detta kombinerat med publikens varma mottagande medförde en lekfullhet och spelglädje som var skön att beskåda. Samspelet mellan gitarristerna Alex Skolnick och Eric Peterson var underhållande, snacka om kompetent duo. Speciellt grymt var det förstås att se virtuosen Skolnick. Den mannen är makalöst skicklig, och det ser så enkelt ut. Paul Bostaph bankade på sina skinn med stor frenesi medan basisten Greg Christian kompletterade med svängigt basspel, trots att han var långt ifrån nykter, han var lite i sin egen värld, haha. Chuck Billy hade som vanligt åskådarna i ett järngrepp; han har som få andra frontmän en naturlig pondus som gör att han inte behöver ta till några yviga gester. Han påpekade flera gånger hur bandet var tacksamma över att få avsluta turnén inför just denna publik.

Att ett band spelar ett av sina album live i sin helhet förekommer ju allt mer, men detta, att spela två, måste vara väldigt sällsynt. Detta stoppade dock inte tiden från att bara rasa iväg. Som extranummer framfördes två nummer från The Formation Of Damnation: More Than Meets The Eye och titelspåret. Att dessa fick samma rungande respons tyder på att Testament inte står och faller med sitt klassiska material, tvärtom är de nog för tillfället minst lika populära som på åttiotalet. Jag är inte ensam om att redan längta efter nästa Europabesök av Testament, men denna unika spelning glömmer man inte i första taget. Jag vill att det ska vara onsdag igen... Det filmades dock med flera kameror, förhoppningsvis för en framtida dvd-release. 

När jag hängde kvar ett par minuter utanför arenan såg jag några personer som väntade på bandet vid backstageingången. Jag tänkte att jag tar en snabb titt jag också, och såg då att Greg Christian tagit sig ut för att möta fansen. Denne visade sig vara en ytterst gladlynt, tillmötesgående och pratglad herre. Visserligen berodde väl detta också på hans rusiga tillståndJ Han beklagade sig över att han hade spelat dåligt, men även om han säkert gjorde några missar var det inget som märktes eller påverkade nämnvärt. På min fråga om vad han ägnade sig åt under åren ifrån Testament svarade han droger samt ett par egna band:) De andra medlemmarna tog dock tid på sig att komma ut så jag gick mot tunnelbanan istället. Det blev en avslutande öl på Crobar innan jag tog bussen hem. Det är inte alls omöjligt att Testament dök upp på Crobar senare, att träffa hela bandet hade varit guld,men jag var helnöjd som det var ändå.

Här nedan är de stycken man fick avnjuta. De spelade inte låtarna riktigt i den ordning som är på skivorna, och inkluderade Reign Of Terror som bara släpptes på EP när det begav sig. Under den sistnämnda stänkaren fick Eric vid ett tillfälle mima texten för Chuck, vilket var rätt kul att se. Nu går det ju upp för mig att de faktiskt hoppade över Nobody’s Fault från The New Order, att jag missade det... Jag var visserligen ganska tankad även jag... 

Over The Wall/The Haunting/Burnt Offerings/C.O.T.L.O.D./Raging Waters/First Strike Is Deadly/Do Or Die/Alone In The Dark/Apocalyptic City/Musical Death (A Dirge)/Eerie Inhabitants/The New Order/Hypnosis/Trial By Fire/Into The Pit/The Preacher/A Day Of Reckoning/Reign Of Terror/Disciples Of The Watch. Extranummer: More Than Meets The Eye/The Formation Of Damnation.

 

Wahlström

29 mars 2009 12:15

Fy fasen vilka grymma konserter du får se Månsson!
Blir det Sweden rock i år för dig?Vi ska dit iaf.

 

Metallbibliotekarien

30 mars 2009 16:08

Man blir ju lite lätt avundsjuk när man läser om hur fantastisk konserten var *skratt* Det ska till en stor skopa tur och timing om man för min del ska kunna få uppleva nåt liknande (om bandet ens kommer att göra något liknande igen dvs.).

http://www.metallbibliotekarien.blogspot.com

 

Mozzy

30 mars 2009 16:46

Tjena Wahlström! Jo utbudet är ju grymt här:) Självfallet blir det Sweden Rock, vi syns där, kan ju höras innan dess också, har du samma mailadress?

Metallbibliotekarien: jo detta var ju nåt speciellt, helt otroligt att man fick se nåt sånt, jävla tur.. jag läste nånstans att de först funderade på att köra hela senaste skivan, det skulle jag tippa på att de gör nån gång också

 

Wahlström

31 mars 2009 22:30

Jajamen,jag har samma mailadress.
Själv ser jag framemot den 24'e,då jag ska åka på Keep It True i Tyskland.Vilka jävla kungband som lirar där!Living Death,Exumer,Armoured Saint,Lizzy Borden och många fler.Sen kan jag dö lycklig! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...