Denna vecka avslutades på söndagen med ett besök på Craven Cottage i sydvästra London och matchen Fulham-Aston Villa. Fick för några veckor sedan ett erbjudande per post från Fulham FC att köpa biljetter till denna match för endast 15 pund, detta med anledning av att min födelsedag äger rum under februari. Ett kanonerbjudande minst sagt - inte ens hälften av ordinare biljettpris - som man bara var tvungen att utnyttja. Christian hängde på också; 20 pund var priset för ytterligare spekulanter, fortfarande mycket överkomligt.

I Aston Villa återfanns som vanligt Olof Mellberg, men det var ändå Fulham som fick våra sympatier under denna drabbning, om än mest av egoistiska skäl. Det vore ju bra om de klarade sig kvar så möjligheten finns kvar att se Premier League-fotboll i Fulham även i framtiden, inte minst med tanke på att det är ganska lätt att få tag på biljetter till deras matcher, såvida det inte gäller ett toppmöte (försökte till Man Utd-matchen, men den sålde slut snabbt). Som Liverpoolfan så såg jag själv dessutom att Villa; stabila denna säsong och ett potentiellt hot till LFC om fjärdeplatsen; tappade poäng. Samtidigt blir man ju ibland påverkad och vill att hemmalaget ska klara sig bra, speciellt när det rör sig om en underdog som Fulham. Craven Cottage är för övrigt en charmig arena, inte alls vidare modern och lite skruttig ärligt talat, men fint belägen alldeles vid Themsen. Kul med en traditionsrik stadion också som motpol till mer moderna diton. Undersökte även ett par pubar som kommer att vara lämpliga attraktioner när mina rockbröder Johan och Rasmus kommer över om tre veckor:)

Fulham, med svenskbekante Roy Hodgson som manager numera,  var helt klart det bättre laget och bjöd på ett snabbt passningsspel oftast signerat den kreativa mittfältstrion Bullard, Murphy och Davies. Dessvärre saknar man en riktig striker på topp. Aston Villa var ganska bleka, men tog ledningen genom ett olyckligt självmål av Aaron Hughes. Därefter klev emellertid Jimmy Bullard in i handlingen: först stod han för ett perfekt inspel till Davies kvittering, sedan smekte han läckert in en frispark till 2-1 och seger för hemmalaget. Ett mäktigt jubel utbröt, detta var en ytterst viktig seger som ger Fulham häng på lagen ovanför strecket. Roligt att se Bullard tillbaka efter stora skadeproblem, han är en sevärd lirare; väldigt energisk och spelskicklig - helt suverän idag. Blev även imponerad av nye norske mittbacken Hangeland. Sammanfattningsvis en mycket bra och välspelad match, kan nog vara den bästa jag sett här i London hitills. Vi satt nära planen vid ena målet, vilket är kul men samtidigt är inte sikten optimal till andra planhalvan. Det är dock inget som förtar upplevelsen som helhet.

Helgen har annars varit ganska städad för min del. På fredagen blev det några pints på Students Union - var några band som spelade, helt ok, mycket folk - och nån drink på Desperados, ett mexikanskt ställe. Eftersom jag inte ville vara bakis på fotbollen tog jag det lugnt på lördagen, beskådandes fotboll på puben. Imorgon kan det å andra sidan vara dags att tömma några glas på Weatherspoons, det är lite folk jag känner som brukar infinna sig där på måndagar.

Måste även börja med ett par skoluppgifter, men veckans höjdpunkt blir England-Schweiz på Wembley på onsdag, rapport därifrån kommer på torsdag eller fredag. Schweiz ska väl England kunna besegra i alla fall tycker man, Capello vill nog gärna börja med en seger också.

 

Metallbibliotekarien

5 februari 2008 15:41

Måste säga att det är väldigt roligt att läsa din blogg - både som hårdrockare och som fotbollsälskare.

http://www.metallbibliotekarien.blogspot.com

 

Mozzy

6 februari 2008 02:04

Kul att höra! Det är bara kul att skriva lite då och då, främst i syfte att hålla vänner och bekanta uppdaterade, och om sedan man kan bjuda nån på en stunds förströelse är det ju bara positivt:) Tittade på din egen sida som hastigast, ser synnerligen intressant ut, ska läsas igenom vid tillfälle!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...