Anlände sent till Islington igår kväll så hann därför bara se sista låten med första förbandet, Forever Slave. Nästa band var grekiska Firewind, som släppt ett par schyssta plattor varav den senaste, The Premonition, innehåller en rejäl dos av högklassig melodisk heavy metal, rekommenderas! Se gärna den eminenta sidan www.metalcovenant.com för en grundlig recension. Grekerna fick ett riktigt bra mottagande av Carling Academy, och röjde därefter. Stjärnan var förstås bandledaren och talangfulle gitarristen Gus G - som ju spelat med bl a Dream Evil tidigare och även agerat stand-in åt Arch Enemy. Sångaren Apollo Papathanasio hade emellertid lite problem med rösten i de höga registren för kvällen, men en underhållande spelning ändock som avslutades med Mercynary Man, en klockren dänga från nya plattan inspirerad av Gary Moore och Thin Lizzy. 

När det var dags för Kamelot att kliva på var lokalen smockfull, trångt värre. Gick en våning upp - har inte vetat tidigare att det var möjligt att gå en våning upp faktiskt; påminner om Klubben i Stockholm fast större - men även där var det lite knepigt att få en bra vy. Tog därför plats på nedre plan igen. Öppningslåt var Solitaire- med tillhörande fiolintro av en donna på scen - och många nummer från senaste albumet Ghost Opera spelades. Publiken var verkligen med på noterna, men det var inte förrän låtar som Forever och March of Mephisto i slutet av setet som det blev riktigt drag i lokalen; imponerande allsång i det förra örhänget. Dock hade jag faktiskt väntat mig mer av denna konsert - Kamelot är en grupp jag gillar skarpt - men ljudet var inte det bästa; lite oklart och en aning grötigt. Kamelots musik är ju ganska dramatisk och innehåller många nyanser som jag tycker gick förlorade till viss del. Samtidigt var det metal så det räckte, tungt och hårt. Norrbaggen Roy Khan sjöng givetvis bra som vanligt. En trivsam kväll trots allt.

Lite lustigt är jag nu såg ännu en Dragonforcemedlem: gitarrvirtuosen Herman Li var på plats. Annars är det alltid kul att skåda rockers av alla de slag på gigen här; finns till exempel många äldre, färgstarka gubbar - bl a en väldigt kort herre med stort skägg och lång man som knappast kan se mycket - som fortfarande håller metallågan brinnande, härligt att se! 

Idag var jag på puben och såg Liverpool stå för ännu en stabil insats mot Arsenal; 1-1 igen på Emirates Stadium. Min vän Aaron – en väldigt dedikerad Arsesupporter som svär och skriker över allt som går hans lag emot så det står härliga till och gärna skyller på domaren – tyckte att Arsenal var totalt överlägsna. Det är ju verkligen att ta i; om man ser till chanser hade väl Liverpool i stort sett lika många. Sen har ju Arsenal bollen mest, men det är ju naturligt när de spelar på hemmaplan och har ett mer tekniskt och spelskickligt lag än Liverpool. En stabil och imponerande insats av Liverpool, liksom i Champions League i onsdags, då matchbilden såg ut på samma sätt. Även då hade Liverpool väl så många målchanser som The Gunners. Bendnters målmiss som många gormar om hade ju ingen betydelse eftersom det var offside; remarkabelt att även bl a Aftonbladet och Expressen undgick det (men kanske inte oväntat med tanke på deras inkompetens). Inte nog med linjedomaren vinkade, det kan knappast bli en mer klar offside än så med tanke på att regeln säger att det ju måste finnas två spelare mellan anfallande spelare och målet. Nu fanns det bara en (klippan Sami Hyypiä), obegripligt att en seende människa kan missa det… Jag kan dock hålla med om att Liverpool hade tur som inte fick en straff emot sig, hade inte protesterat om domaren blåst där. Samtidigt ser man ju klart att Hleb hjälper till och faller lite extra vilket kanske är det som gör att domaren inte dömer straff. Och ja, jag hade sagt samma sak om det varit en Liverpoolspelare som föll.

Det blir nog emellertid en riktig rysare på tisdagen när returen spelas på Anfield. Kom idag på att jag ju ska se Exodus på The Underworld samma kväll så missar nog då hela matchen, ytterst surt men kanske bra för nerverna…

Nä nu ska jag ta och bestämma om jag ska iväg på fest, har mycket att skriva men det kanske man kan göra imorgon....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...