Efter att till slut ha hamnat på fest ändå på lördagen - vilket slutade i fylla, minnesluckor och baksmälla - var det bara att ta nya tag tre dar senare. Thrashpionjären Exodus spelade på The Underworld, och det var ett evenemang jag hade sett fram emot en längre tid. Blandade till lite fulgrogg att inmundiga på tuben och begav mig sedan mot Camden. Spelningen var utsåld så kön ringlade ganska lång. Gary Holt och Lee Altus, gitarristduon i Exodus, tittade nyfiket ut för att se tillströmningen. Första förbandet var Gama Bomb, irländska ynglingar som spelar thrash metal a la 80-tal; helt okej, och underhållande på scen. Näst på tur var thrashkollegerna Evile, men då jag gick och såg lite av Liverpool-Arsenal på puben bredvid missade jag i stort sett hela deras set. Exodusmedlemmarna hängde också på puben, men stendum som jag var tog ingen bild, av nån anledning glömmer jag ofta att använda kameran. En bild med thrashlegendaren Gary Holt hade ju varit fräckt...

När tiden var kommen för Exodus att gå på var det löjligt fullknökat i lokalen. Skulle man ner till området framför scenen fick man verkligen böka sig fram. Sångaren Rob Dukes uppmanade till röj och moshpit, men det var helt enkelt så trångt så detta var svårt att åstadkomma. Gamla klassiker från Bonded By Blood varvades med nyare nummer och visst var det aggressivt så det förslog. Ändå hade jag väntat mig mer, ljudet var inte perfekt och jag saknade ett par äldre låtar. Nyare bitar som War Is My Sheppard och Children Of A Worthless God (härligt att vråla med i den) gick dock hem väl.  Det var dock lite drygt att inte ha nåt utrymme att stå på knappt, och då det var ett s k "curfew" - som det ofta är speciellt på vardagar - förflöt dessvärre speltiden lite väl snabbt. Efter ungefär halva konserten blev det emellertid mera plats på golvet och då blev det ett satans röj, med frenetisk moshpit. Under avslutande Toxic Waltz var jag tvungen att ansluta mig, och denna gång klarade jag mig från blesyrer:) Det gäller dock att se upp, det kan gå väldigt vilt till ibland här... Sammantaget fick Exodus ett rungande mottagande, och bandet såg helnöjt ut. Skön stämning överhuvudtaget. Speciellt Gary Holt, som stortrivdes, drog några fyndiga kommentarer.

Efteråt hängde jag med en rolig snubbe på en metalklubb i närheten vilket man inte blev nyktrare av direkt. Hann som tur är precis med sista tåget till Bank, men där fick jag irra runt och leta en lämplig busshållplats. Till slut hoppade jag på en buss till Lewisham varifrån jag dock fick ta en långpromenad till Greenwich. En herre - som dock visade lite homosexuella tendenser; fick vänligt men bestämt neka till efterfest hos honom, haha - pekade i vilken riktning jag skulle gå. Kom väl hem vid 3-snåret tror jag.

Tyvärr missade jag ju stora delar av den mäktiga drabbningen Liverpool-Arsenal, men har sett matchen i efterhand på LFCs hemsida. Underbart avancemang. Visst hade väl de röda lite flyt, vilket tillhör spelet, men lika väl som Arsenal skulle haft straff i första mötet var det straff nu när Babel revs ner. Visst är såväl Fabregas som Toure på honom. Fotbollsvärldens mest enögde person Wenger tyckte förstås annorlunda, men domare Fröjdfeldt var ju också 100 procent säker på sin sak. Efter att Arsenal dominerat i inledingen hade Liverpool bra koll. Sorry Gunners, nya tag nästa år:)

Chelsea i semifinal igen; lustigt hur det kan bli. Även det blir givetvis en svår uppgift; tack vare ett smärre finansiellt tillskott finns det ju nu ett antal toppspelare i Chelsea; men jag tror på goda möjligheter. Dock har inte Liverpool andra mötet på Anfield denna gång, men vi får se till att vinna första matchen hemma och gå på det.

Imorron ska jag se Ace Frehley; min favorit i Kiss, alltså det riktiga Kiss som existerade förut; på Astoria. Kan bli en trevlig kväll. Har sett att det är många svenskar som ska resa över och se konserten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...