Igår fick man sig en dos av brutala tongångar signerade den polska dödsmetalinstitutionen Vader. Peter Wiwczarek och hans kumpaner valde att inleda med lite mer obskyra låtar för att spela de mer kända numren i slutet. Jag vet inte om detta var en så bra strategi, det var nästan lite avslaget inledningsvis, men desto mer röj i slutet av spelningen. Det var inte oväntat en väldig massa polacker i publiken, finns många såna i England och speciellt London. Peters mellansnack var lika mycket på polska som på engelska faktiskt. Det var dock lite underligt anser jag; polska är ju inget som vi andra förstår. Faktum är emellertid att frontmannen såg ut att vara på lite kinkigt humör; när jag såg honom ett par timmar tidigare skällde han som fan en av vakterna vid ingången av nån anledning.

Trots allt ett bra gig; dessa herrars musik kan liknas vid en pansarvagn som drar fram ackompanjerat av intensivt kulsprutesmatter - trumslagare Daray imponerar storligen. Wiwczarek har också en av genrens mäktigaste röster: synnerligen "commanding", i brist på ett bra svenskt uttryck.

Nu blir det inga konserter för mig på ett tag. Kan vara bra att vila nacken och levern om inte annat. På tal om Polen ska jag se Metallica där den 28e maj, det blir nåt att se fram emot, speciellt som jag missade Metallica i Stockholm förra året pga jobb. Dessutom är Machine Head förband:)

Vaders förband igår såg jag ytterst lite av; jag var tvungen att se Manchester United-Barcelona på en pub intill. Trots att Barcelona pressade tillbaka United skapade de inga jättechanser, därtill försvarade sig hemmalaget förträffligt. Givetvis hade jag föredragit att The Red Devils förlorat, men det var åtminstone kul för Paul Scholes att få avgöra. Jag har alltid tyckt att han är en enormt skicklig mittfältsspelare; frågan är om det finns någon som är så komplett som honom. Sir Alex har också otaliga gånger betonat hans betydelse för laget. Tillsammans med Roy Keane har han varit en stor anledning till Uniteds titlar på senare år. En sån som David Beckham har alltid fått stå i centrum i England, men enligt mig är och var alltid Scholes en överlägset bättre fotbollsspelare.

Nu ska jag snart gå till puben, ta ett par Carlsbergpints och se Chelsea-Liverpool. Känner tyvärr ingen större optimism; självmålet i första matchen ändrade oddsen betydligt; men skulle vara desto roligare om man fick jubla över ännu ett avancemang till CL-final. Come on you Reds!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Precis som sist jag skrev ett inlägg – vilket var längesen – så är anledningen främst att jag ska till London igen, vilket gör att jag vill plita ner lite om den senaste vistelsen i staden, för att på så sätt ”hålla efter” i b...

Nu var det återigen pinsamt länge sedan jag skrev något här, men förutom lathet finns det en naturlig orsak. Dagen efter Nile-konserten lämnade jag nämligen London. Jag ville hem lagom till jul för att vila upp mig lite varför jag hade bokat en hemre...

Min sista konsert på denna senaste London-sejour bevittnade jag för exakt två veckor sedan; det var amerikanska dödsmetallarna Nile som uppträdde på Scala vid Kings Cross. Scala är ett av de mindre spelställena i London och tillika ett jag inte besök...

Söndagens stormatch i Premier League, Liverpool-Arse, hade jag sett fram emot länge. Dels på grund av underhållningen en sån match erbjuder, men också för att det var en viktig match i och med att Liverpool kunde klättra ett par placeringar tack vare...

På fredag kväll begav jag mig norrut till The Forum för att se ett gig med The Quireboys. Dessa engelsmän har under cirka två decennier bjudit på en ytterst välsmakande kompott av rock ´n roll, hårdrock och bluesrock. 1990 kom debuten ”A Bit Of...